Fru talman! Innan jag går in i debatten om betänkandet vill jag för Sverigedemokraterna i enlighet med 13 kap. 4 § regeringsformen yrka på att riksdagen ska förklara att statsminister Stefan Löfven inte åtnjuter riksdagens förtroende. Jag lämnar härmed över namnunderskrifterna.
Fru talman! Svensk polis har i dag stora utmaningar jämfört med för bara några år sedan. Antalet skjutningar har under 2020 ökat med nästan 10 procent, och antalet avlidna har ökat med 12 procent. Det är uppenbart att målsättningen att minska antalet skjutningar och det dödliga våldet inte har uppnåtts. Under 2021 har vi dock kunnat se en nedgång av det dödliga våldet tack vare att svensk polis har fått ta del av uppgifter från fransk polis och FBI. Men det är bara en tillfällig nedgång. Om inte svensk polis får de resurser som de behöver för att upprätthålla trycket mot de kriminella miljöerna kommer detta, som sagt, att vara bara en tillfällig nedgång.
Det är enkelt att lägga det yttersta ansvaret på polisen, men polisen utför bara sitt arbete utifrån de förutsättningar som vi har gett dem. Ansvaret ligger framför allt på regeringen, vars löften om att den grova kriminaliteten ska minska inte har uppfyllts.
Var och varannan dag rapporteras det om skottlossningar med skottskador som följd, många gånger med dödlig utgång, våldtäkter, rån, och då även av barn. Flera av dessa brott kommer till sjukvårdens och rättssamhällets kännedom. Men under ytan finns beskyddarverksamhet, droghandel och social misär som utgör grogrunden för framtida brottslighet.
Fru talman! Polisen behöver få bättre förutsättningar för att kunna ingripa tidigt gentemot de personer som begår sitt första brott. Den som rånar jämnåriga i dag är den som skjuter och spränger i morgon om vi inte lyckas sätta stopp för denna utveckling.
De senaste åren har vi kunnat se en ökad polarisering i samhället, och i många utanförskapsområden är tilltron till samhället och i synnerhet till polisen på tillbakagång. I takt med att dessa områden växer ökar otryggheten, trångboddheten och skolsegregationen, vilket underlättar för de grovt kriminella att flytta fram sina positioner.
Den alltmer tydliga segregationen leder till en ökad otrygghet, vilket givetvis ger direkta konsekvenser för polisen och deras möjligheter att arbeta både brottsbekämpande och brottsförebyggande.
Fru talman! Vad är då lösningen på detta? Jo, det är att se till att polisyrket uppvärderas genom kraftigt höjda löner, bättre arbetsvillkor, betald polisutbildning och att poliser blir avlastade av civilt anställda i fråga om icke-polisiära arbetsuppgifter och inte minst genom en effektivisering av polisens arbetsuppgifter.
Polismyndigheten behöver inte bara anställa fler poliser utan även ges möjlighet att frigöra resurser och då främst för de poliser som arbetar i yttre tjänst. Enligt uppgifter från Polisförbundet skulle Polismyndigheten kunna frigöra uppemot 750 poliser i yttre tjänst om man anställde 375 assistenter.
En betydande del av polisens verksamhet går åt till att ta hand om berusade personer och personer med psykisk ohälsa. Polisen tar årligen hand om cirka 60 000 berusade personer. De har inte begått något brott, men välutbildade poliser skjutsar dem, låser in dem och har sedan koll på dem i en tillnyktringscell. Är dessa personer inte våldsamma borde det vara en uppgift för sjukvården eller någon annan lämplig enhet.
Andra exempel är att polisen tar hand om hundar och katter. De transporterar personer långa sträckor genom landet. När socialtjänsten och andra har gått hem är det polisen som är kvar. Polisen tar hand om samhället när många andra inte är närvarande. Polisen finns där året runt, dygnet runt och gör en massa saker som inte märks i statistiken eftersom dessa arbetsuppgifter inte mäts.
Fru talman! Det är inte rimligt att poliser med flerårig utbildning ska utföra arbetsuppgifter där polisiär kompetens inte krävs. Därför bör en utredning tillsättas med uppgift att se över vilka ansvarsområden som i dag ligger på polisen och som kan tas över av andra enheter eller civilanställd personal för att frigöra polisiär kompetens.
Om vi vill ha högre polisnärvaro och bättre brottsbekämpning behöver vi se över hur resurserna fördelas i samhället och vem som ska ansvara för vilka arbetsuppgifter. Det är även nödvändigt att polisens verksamhet följs upp både kvantitativt och kvalitativt på ett ändamålsenligt sätt samt att det sker ett större ansvarsutkrävande från respektive regionpolischef och dennes ansvarsområde.
Vi behöver dessutom fler chefer och polisanställda med polisexamen och erfarenhet av polisiärt arbete. Polismyndighetens arbete kräver polisiär kompetens, och det är viktigt att fler högt uppsatta poster inom Polismyndigheten har krav på både polisiär utbildning och erfarenhet av polisiärt arbete. Genom fler karriärvägar blir det även ett led i att öka incitamenten för poliser att stanna kvar i yrket.
Fru talman! Undersökningar visar att hot och våld mot poliser har blivit allt grövre, och det är vanligt att polisiära ingripanden filmas av allmänheten. Två av tre poliser säger i en undersökning gjord av Polisförbundet att hot och våld mot poliser har ökat de senaste åren.
Hälften av poliserna säger att våldet och hoten dessutom har blivit allvarligare, vilket har lett till att det har blivit allt vanligare att poliser efterfrågar skyddade personuppgifter. Enligt en undersökning från Polisförbundet anser 72 procent av de tillfrågade poliserna att skyddet av deras id-uppgifter är otillräckliga. Sverigedemokraterna anser därför att samtliga poliser som efterfrågar skyddade personuppgifter ska beviljas det.
Det är även angeläget att rätten till kränkningsersättning för poliser stärks. Ingen ska behöva utstå våld, hot eller kränkningar i sin yrkesutövning. I förlängningen riskerar det att bli ett demokratiproblem om enskilda poliser inte vågar utföra sitt arbete på grund av rädsla för att de själva eller deras anhöriga ska bli utsatta för våld, hot eller trakasserier.
Fru talman! I betänkandet finns det ett förslag om tillkännagivande gällande återinförande av beredskapspolisen. Före nedläggningen utgjorde beredskapspolisen en resurs om cirka 1 500 personer. Dessa kunde med kort varsel sättas in som förstärkning till den ordinarie polisen. I Stockholmsområdet kunde 300 man kallas in på under två timmar. Tyvärr användes inte denna resurs i den omfattning som Polismyndigheten begärde på grund av att majoriteten av ansökningarna avslogs av den dåvarande Rikspolisstyrelsen. När resursen avvecklades 2012 var det en av anledningarna.
Nu finns goda anledningar att ompröva beslutet och återinföra beredskapspolisen. Polismyndighetens personalresurs är i dag underdimensionerad. Samhället blir alltmer otryggt, den organiserade brottsligheten har ökat och hotet från terrorism är ständigt närvarande. Den skulle därför vara en utomordentlig extra resurs att vid behov kalla in för att med kort framförhållning avlasta och förstärka polisen.
Jag yrkar bifall till reservation 14.