Fru talman! Tack för frågorna, även om det kanske mer var påståenden från Magnus Jacobsson.
Svaret är ganska enkelt. Det jag har kritiserat är den plan som läggs för tiden framåt i och med den proposition som lades på riksdagens bord förra året vad gäller ambitionerna för att återta det eftersatta underhållet.
Jag tycker att det går för långsamt. Det är för låg ambitionsnivå att skjuta 85 procent av underhållsskulden på den svenska järnvägen framför sig till efter 2037, när vi ser hur svenska tågresenärer varje dag drabbas konstant av tågförseningar. Jag tycker att det är för sent, för lite och för låg ambition.
När det gäller nya stambanor är det korrekt som Magnus Jacobsson påstår. De är påbörjade. Problemet är att man har stoppat hopbygget av de påbörjade stambanorna så att det går att åka tåg på nya stambanor Stockholm–Malmö och Malmö–Göteborg.
Det är om möjligt ännu värre att investera väldigt stora pengar för att påbörja ett projekt för att sedan stoppa hopbygget av järnvägen. Då får man inte ut den nytta som det skulle ha gett med nya stambanor.
Det fanns en påbörjad planering av nästa steg i projektet, som man kan kalla det om man vill vara mer nogräknad, för att knyta ihop Sverige med nya stambanor. Ett av de första beslut som regeringen fattade var att stoppa den planeringen.
Och inte nog med det, man åkte också till EU och bad att få ta bort de projekten från TEN-T-kartan så att vi inte kommer att få några som helst EU-pengar för detta.