Herr talman! Den psykiska ohälsan adresseras som vår tids största folkhälsoutmaning. Och när vi nu befinner oss i denna svåra tid med tuffa beslut att fatta - beslut som avgör liv och människors framtid - gäller det att ha perspektiv. Vi måste ställa oss frågan: Finns det fler riskgrupper än de som löper risk att bli svårt sjuka av coronaviruset?
Svaret på den frågan är ja. Personer med psykisk ohälsa är en ytterligare riskgrupp.
Det kan kanske vara svårt att vid första anblick se allvaret. Men precis som insikten om att barn och kvinnor som tvingas befinna sig i avskyvärda hemmiljöer blir hårt drabbade av coronakrisen finns det fler sårbara och utsatta människor som kommer att påverkas negativt.
Äldre är en grupp som är särskilt drabbad av ångest, depression och självmordstankar. När nu personer över 70 år uppmanas att isolera sig och därmed undvika sociala kontakter riskerar deras psykiska hälsa att försämras hastigt. Alla äldre har inte heller närstående som kan stötta och hjälpa till på olika sätt. Alla äldre har inte någon att ringa när ensamheten är som störst.
I vårt absoluta fokus på att skydda våra äldre måste vi lyfta blicken och se till att vi också är medvetna om vad som krävs för att göra det på bästa tänkbara sätt. Vi kan inte isolera sårbara grupper utan att ha en förståelse för vilka konsekvenser och vilket lidande det kan innebära om vi inte gör det på rätt sätt.
Herr talman! Den ökade psykiska ohälsan hos landets unga blir inte mindre relevant i dessa tider. Självmordstankar försvinner inte bara för att fokuset ligger på annat håll. Risken är i stället att antalet självmord ökar i dessa svåra tider.
Ungdomar förlorar exempelvis sina rutiner och har inte länge samma möjlighet att träffa en skolpsykolog eller en kurator. Det påverkar vardagen, och det påverkar den psykiska hälsostatusen.
Personer som lider av psykisk ohälsa hänvisas i dag till vårdcentraler och psykiatrin samtidigt som besök inte ska tillåtas vid förkylningssymtom. Hur ska vården då hantera en individ med både självmordstankar och förkylningssymtom? Det är denna typ av frågor vi måste börja ställa nu, för vi ser fortfarande inte slutet på coronakrisen.
De insatser som regeringen gjort för att förhindra smittspridning och skydda vår befolkning är viktiga och ska genomföras. Men vi måste samtidigt vara medvetna om att regeringens insatspaket helt saknar åtgärder som täcker upp för konsekvenserna hos sårbara grupper. Och trots det faktum att ideella organisationer nu ser vikten av att stärka upp sina verksamheter - exempelvis stödtelefonjour för äldre och personer med självmordstankar - så kommer statliga insatser att krävas.
Herr talman! Vi har i dag en beredskap som fallerar på flera nivåer. Trots vårt höga skattetryck kan vi inte leverera ett lättillgängligt och offentligt stöd för personer med självmordstankar. När vi nu befinner oss i ett akut krisläge får vi förlita oss helt på ideella organisationer. Det är inte hållbart.
Som de allra flesta känner till lades Hjälplinjen ned vid årsskiftet. Det var en välfungerande telefonjour som hade fyllt en extra viktig funktion i dag, och det tror jag att de allra flesta kan hålla med om.
Sverigedemokraterna vägrade att acceptera nedläggningen från första stund och har lyft fram beslutet som enormt problematiskt. Med anledning av detta tog vi upp ärendet för behandling i riksdagens socialutskott i form av ett utskottsinitiativ, där vi ville se ett regeringsuppdrag som innefattade att regeringen skyndsamt skulle verka för att Sverige ska ha en välfungerande, rikstäckande jourtelefonverksamhet. Detta för att kunna möta det stora behovet som finns och i och med det säkerställa att personer som lider av psykiska besvär och suicidala tankar har någonstans att vända sig, vilket vi menar borde vara en absolut självklarhet.
Trots att så många företrädare från en rad olika partier har beklagat sig över nedläggningen av Hjälplinjen ställde sig inget parti bakom utskottsinitiativet.
Detta borde inte vara en partipolitisk fråga. Det borde handla om sunt förnuft. Fina ord från en talarstol är inget mer än slag i luften om man inte är beredd att ta ansvar.
Herr talman! Jag kan garantera att Sverigedemokraterna kommer att fortsätta att kämpa för att människor som lider av psykisk ohälsa och självmordstankar ska få adekvat hjälp. Vi kommer aldrig att tillåta att frågan om Hjälplinjen glöms bort. Sverige ska ha en nationell jourtelefonverksamhet för psykisk ohälsa som är tillgänglig och hjälper dem som är i behov av stöd och vägledning vidare i vårdkedjan.
Detta är en starkt prioriterad fråga för oss och vi kommer att göra allt vad vi kan för att rätta till det allvarliga misstaget att lägga ned Hjälplinjen, vilket vi menar verkar ha skett helt utan eftertanke.
Med detta sagt vill jag avslutningsvis yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation nr 1.