Fru talman! Jag har nog inte så där oerhört mycket nya och revolutionerande argument att tillföra i den här debatten efter de inlägg och replikskiften som har varit. Jag skulle i och för sig kunna nöja mig med att för kammaren och protokollet redovisa Vänsterpartiets ståndpunkt genom att yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på reservationerna.
Nu har vi i dag fått lära oss i en ny skrift att konstitutionsutskottet är det mest diskussionslystna av riksdagens utskott. Det är vi kanske inte bara uppe i sessionssalen utan också här i kammaren. Jag ska väl ge något litet bidrag till den samlade debattiden.
Magnusson sade att det var en ganska lätt proposition att ta ställning till. Och det är det ju i de grundfrågor vi diskuterar. Här konstateras att det alltjämt kommer att behövas en koncessionsavgift och att denna samtidigt måste reduceras i takt med att konkurrenssituationen förändras. Den formulering som nu har valts är att detta ska ske i takt med att de analoga sändningarna faktiskt upphör men att den faktiska, mer konkreta, utformningen av detta får komma lite senare. Så långt är det ganska enkelt, och jag tror också att det är viktigt att kammaren sätter ned foten i de här frågorna så att arbetet kan fortsätta.
Sedan kan man beklaga att regeringen inte redan nu har lagt fram ett färdigt, konkret helhetsförslag, som det heter. Men som redan har noterats har det ju inte varit ett helt enkelt utredningsarbete på det här området. Det vet åtminstone de partier som under en period deltog i ett ganska brett samarbete kring den här frågan och en del andra frågor som har med radio och tv att göra. Det var mycket diskussioner och väldigt många goda idéer. De prövades på olika sätt av regeringen och av utredare. Alla sköts som sagt fullständigt i sank.
Vi har också uppvaktats av det berörda programföretaget, som betalar koncessionsavgiften. Vi har uppvaktats av de företag som konkurrerar med detta företag. Samtliga har, tror jag, lagt ned oerhörda konsultresurser på att ta fram starka argument. De argumenterar mycket övertygade, var och en för sig, för sina respektive ståndpunkter men kommer fram till fullständigt olika uppfattningar om hur det här ska vara konstruerat. Mot den bakgrunden är jag kanske inte så där oerhört förvånad över att det här har tagit längre tid än vad som hade varit önskvärt.
Jag tror som sagt att det är bättre att fatta det här beslutet, principbeslutet kring detta, för att tydligt visa vad riksdagen förväntar sig av regeringen än att nu avslå propositionen och förvänta sig något slags helhetslösning. Jag tror att det är helt klart att det skulle försena processen. Därmed skulle vi också få en försening av tidsplanen för nedsläckning, och det tror jag vore oerhört olyckligt. En grundtanke i det här arbetet har ju varit att det är viktigt att ha datum, ha en tidsplan för att sätta press på marknaden och visa för marknaden, branschen, tv-företagen och dem som tillverkar apparatur av olika slag att detta kommer att ske. Anpassa er nu till detta. Utan en sådan tydlig tidsplan kan man hamna i svårigheter. Mot den bakgrunden tror jag att det är angeläget att kammaren fattar det här beslutet och ger denna signal till regeringen.
Sedan har det diskuterats kring undantag för apparater som man inte kan titta på. Jag hinner inte utveckla den saken nu. Men jag har lite svårt att se vitsen med att man ska befinna sig i en situation där man har en tv-apparat men att man uppenbarligen inte vill titta på tv, eftersom man inte skaffar sig en digitalbox. Man vill heller inte göra sig av med den för att på så sätt slippa avgiften, utan man ska ha den men slippa betala avgiften. Jag har lite svårt att se det verkligt starka skälet för en sådan ordning.