Fru talman! Det här betänkandet handlar om tv-avgiften men huvudsakligen om koncessionsavgiften för det tv-företag som innehar koncessionen i det analoga marknätet, nämligen för närvarande TV 4.
Fru talman! Nya regler för finansieringen av radio och tv i allmänhetens tjänst avses att träda i kraft den 1 juli 2006. Vi ser ingen anledning att ändra regelverket dessförinnan. I de områden där de analoga sändningarna släcks ned skulle mottagare med analoga apparater men utan digitalbox bli avgiftsskyldiga trots att de inte kan ta emot några sändningar. Det är ju helt absurt. Det skulle vara stötande med nuvarande system om dessa skulle betala tv-avgift. Regeringens förslag på den punkten bör alltså avslås.
När det gäller behandlingen av koncessionsavgiften för tv kan det sägas att den är en exposé över regeringens handlingskraft, det vill säga oförmåga och brist på handlingskraft. Det är den statsfinansiella girighetens seger över logiken och avtalsprinciperna.
Riksdagen beslöt i november 2000 att de digitala tv-sändningarna skulle byggas ut i hela landet. Regeringen gav därefter den 21 december 2000 de tv-företag som tidigare hade rätt att sända i fem områden rätt att sända i hela landet. Detta krockade med villkoren för TV 4. Det som gällde var nämligen att koncessionsavgift ska betalas om företaget i hela landet sänder tv-program under förutsättning att företaget har rätt att sända reklam i sådan sändning och är ensamt om denna rätt. Regeringen borde ha insett att beslutet av den 21 december 2000 stod i konflikt med TV 4:s ensamrätt enligt lagen.
Denna konflikt uppdagades i den offentliga debatten först i samband med att Radio- och TV-verket den 24 april 2001 fastslog att den fasta delen av TV 4:s koncessionsavgift inte ska utgå under 2001. Riksdagen fick hantera frågan på ett akut sätt i det läget.
I samband med att frågan om koncessionsavgift i berörd lag behandlades under våren 2001 konstaterade utskottet problemet med skillnaden mellan att sända annonser i analog sändningsteknik och med digital teknik. Utskottet gjorde ett tillkännagivande som antogs av riksdagen att regeringen skyndsamt borde utreda möjligheten att koncessionsavgift endast ska betalas för sändningar av reklam med analog sändningsteknik.
Fru talman! Ännu en proposition på området kom senare under 2001-2002 med ytterligare justeringar i villkoren för koncessionsavgiften utan att lösa den grundläggande frågan.
I maj 2003 avlämnade sedan utredningen på området sitt betänkande, SOU 2003:47. Nu, två år senare, kommer regeringen med en proposition som inte heller den löser den grundläggande frågan om avvägning av koncessionsavgiften i förhållandet mellan analog och digital sändningsteknik. Regeringen ändrar ytterligare en bestämmelse i grunden för koncessionen genom sitt lagförslag utan att ha löst helhetsfrågan. Man säger att man ska återkomma i frågan.
Fru talman! Det har alltså gått fyra år sedan det fastslogs genom Radio- och TV-verkets beslut att frågan om avvecklingen av koncessionsavgiften måste få sin lösning. Regeringens hantering av frågan är oacceptabel och nonchalant till sin karaktär.
Eftersom regeringen misskött både ärendet som sådant och tidsplaneringen är det upp till regeringen att först förelägga riksdagen ett helhetsgrepp på koncessionsavgiften innan man påbörjar nedsläckningen. Propositionen bör därför avslås.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 och för den händelse den skulle vinna riksdagens gillande även till reservation 2, det vill säga yrkandet är villkorat.
Jag vill i likhet med övriga talare peka på att vi kritiserat det sena propositionsavlämnandet och att man inte heller har anfört synnerliga skäl för att den skulle behandlas i riksdagen under våren. Vi har markerat det i ett särskilt yttrande.
Jag har en liten fråga till Tobias Krantz om hur han egentligen tänker när det gäller att ta ut koncessionsavgifter mer generellt i ett läge då Folkpartiet har ansett att man över huvud taget inte ska ha ett digitalt marknät.