Herr talman! Det gläder mig att ministern verkligen tar krafttag med detta. Sedan delar jag inte ministerns uppfattning att det är bättre att ge 13 miljoner till sekretariatet än att anta Jämstödutredningens förslag. Jag tror att vi egentligen skulle behöva både och.
Jag vet inte riktigt vad sekretariatet ska göra och hur det över huvud taget ska jobba. Det kostar som bekant pengar att anlita konsulter. Man kan fråga sig var de pengarna finns.
Ministern talar om SKL och de 150 miljoner som det har fått. Det går till kommuner och regioner. Det har inte våra statliga myndigheter någonting med att göra. I min egen hemkommun har vi fått 1 miljon av dessa 150 miljoner.
Det räcker bara till att få en uppdelad statistik i kommunens alla dokument. Ett anslag på 1 miljon kronor är ingenting när det handlar om så otroligt viktiga frågor. Dess värre är det alltid jämställdhetsfrågorna som får ta smällen.
Jag vill gärna fråga ministern om styrningen och uppföljningen. Ministern säger att det är en tydligare styrning. Men på JämO:s hemsida säger statssekreterare Hallerby att det är cheferna som är viktigare än regleringsbreven. Han säger vidare att det inte i första hand handlar om regleringsbrev utan om myndighetsdialog och att statssekreterarna ska ta upp det en gång per år.
Jag undrar om det stämmer. Är det ministerns åsikt att man ska sätta sig med myndighetschefen en gång om året och ta upp de här frågorna? Det är inte för att jag misstror att ministern kan dessa frågor. Men i min värld jobbar man på ett annat sätt än att bara sitta och ha en dialog.
Det krävs krafttag i de här frågorna. De tjänstepersoner som jobbar med frågorna behöver hjälp. Självklart måste myndighetschefen jobba med de frågorna. Det finns en lag som säger att de ska göra det. Det kan inte bero av någons godtycke om man ska jobba med dessa frågor. Det finns en lag som säger att vi har jämställdhetspolitiska mål, och då måste myndighetscheferna jobba med detta.
Jag efterfrågar mer operativ hjälp. Det handlar snarare om det än huruvida vi ska ha regleringsbrev eller inte. Det är en självklarhet för mig. Jag vill fråga ministern hur hon har tänkt att jobbet ska fortskrida. Det är likadant med uppföljningen. Jag vill höra hur ministern har tänkt i den frågan. Hur vet vi om vi är på rätt väg? Ska du ta fram indikatorer? Hur vet vi efter ett år om vi är på rätt väg?