Herr talman! Jag tackar ministern för svaret och börjar med att säga att det inte är någon slump att Sverige är världens mest jämställda land. Det har bedrivits en målmedveten jämställdhetspolitik i snart 40 år. Ska vi fortsätta att vara det ledande landet behöver vi ett starkt ledarskap - inte bara en minister, utan också en regering som står bakom dessa värderingar.
Jämställdhet är en demokratifråga. Därför berör den alla, inte bara dem som brinner för frågan. Om vi ska kunna förändra de orättvisor och ojämställdheter som reproduceras dagligen runt omkring oss och som påverkar våra föreställningar om kön behöver vi ett grundläggande arbete som inte är baserat på frivillighet eller godtycke, för det finns en massa kunskap i frågan, som ministern säger.
För min egen del ser jag att ju mer kunskap jag får, ju mer insikt jag får i studierna, desto tydligare ser jag hur mönstren finns i samhället. Kvinnor och män får olika bemötande och får därmed olika livsvillkor. Jag tror verkligen att vi måste ta krafttag i frågan.
Tanken med att våra myndigheter ska jämställdhetsintegrera sin verksamhet är att de ska bidra till att uppfylla våra jämställdhetspolitiska mål, som vi har antagit här i riksdagen. Men frågan är komplex och svår. Det kan man också läsa i rapporten. Det finns myndigheter som inte ens vet vad jämställdhetsintegrering är, och det är ändå över 20 år sedan jämställdhetsintegrering blev en strategi i jämställdhetsarbetet.
Till skillnad från ministern, som säger att det är bra men inte bra nog, anser jag att rapportens resultat är förödande. Det finns många sätt att läsa rapporten. 216 myndigheter har fått enkäten. Det är 190 som har svarat. 82 av dem säger att de har ett pågående framgångsrikt arbete. 27 har inget framgångsrikt arbete, och 69 har inget arbete alls. Svaren är ändå subjektiva. På s. 22 i rapporten står det: "Analysen indikerar att myndigheterna beskriver arbetet med jämställdhetsintegrering i mer positiva ordalag än vad de genomförda åtgärderna pekar på."
Jag tycker bara att det är beklagligt att jämställdhetsministern inte följde utredningen Jämstöd som hade en massa förslag och en helt annan uppbyggnad av hur man skulle jobba med jämställdhetsintegreringen. Vi har nu förlorat en del år på att ministern inte antog utredningens förslag.
Jag vill inte säga att Genussekretariatet inte gör ett bra jobb. Men 13 miljoner kronor på tre år är inte så mycket pengar. Det är inte så goda förutsättningar för dem att arbeta med frågorna. Jag undrar fortfarande: Hur ska det konkreta operativa arbetet fungera? På vilket sätt ska myndigheterna få den hjälp och det stöd som de frågar efter?