Fru talman! Jag har förmånen att som
tjänstgörande ålderspresident få ordet som siste
talare under detta riksmöte. Det är också det sista
riksmötet för valperioden och mänskligt att döma
den sista treåriga valperioden.
På något sätt känns det som om vi avslutar en epok.
Enkammarriksdagen har funnits sedan 1971, alltså
i snart ett kvarts sekel -- närmare bestämt i 24 år.
Det är ungefär halva efterkrigstiden.
För nästan precis 49 år sedan avslutades andra
världskriget i Europa. Det var för min generation,
och även för andra, en av historiens milstolpar. Det
kvartssekel som följde därefter präglades
världspolitiken av starka spänningar mellan öst och
väst. Den inhemska politiken, även om allt inte var
frid och fröjd, utmärktes av stabila förhållanden. Vi
hade samma politiska partier i riksdagen, och
statsministern var densamma under hela 22 år av
dessa 25, nämligen Tage Erlander. Vår ekonomi
förbättrades varje år. Framtidsoptimismen var stor.
Epoken avslutades med en stor reform av det
politiska systemet. Vi gick över till ett
enkammarsystem och skapade bl.a. en ny
utskottsorganisation i riksdagen.
Under enkammarriksdagens 24 år har inte rått
samma stabilitet som under det tidigare
kvartsseklet. De ekonomiska problemen för landet
har accentuerats, och det politiska systemet har
utvisat nya drag. Vi har haft regeringar av olika
kulörer, och tre nya partier har prövat sin förmåga
i riksdagen. Framtidsoptimismen har också utsatts
för många prövningar.
Jag skall inte uttala någon värdering, utan endast
konstatera att vårt parlamentariska system i och för
sig klarat av och fungerat under de nya
förhållandena. Men en del svagheter har också
blivit uppenbara. En del av dessa har vi beslutat att
åtgärda. Vi går över till fyraåriga valperioder. Vi
reformerar riksdagsarbetet på viktiga punkter, bl.a.
när det gäller budgetprocessen och hanteringen av
de ekonomiska frågorna -- bl.a. med ökade insatser
för uppföljningar och utvärderingar. En viktig
reform som kommer att påverka riksdagens arbete
är omläggningen av statens budget till kalenderår.
En viktig sak, fru talman, som jag vill framhålla är
nödvändigheten för oss att anpassa våra
verksamhetsformer och debatter på ett sådant sätt
att vi väcker intresse bland allmänheten för
riksdagens arbete. Detta är en av kardinalfrågorna
för utvecklingen av demokratin.
Fru talman! Riksdagen har visat att den är beredd
att anpassa sina verksamhetsformer till den nya
tidens krav. Låt oss hoppas att detta är ett gott
tecken så att riksdagen efter valet också på en bred
basis är beredd att diskutera och finna lösningar på
de många ekonomiska frågor som måste klaras av.
Fru talman! Även om jag har haft, och har, många
problem och svårigheter, är det en faktor i vårt
arbete som är helt igenom positiv. Det är fru
talmannens och de vice talmännens sätt att leda vårt
arbete. Fru talmannen har under sammanlagt 15 år
på ett exemplariskt sätt lett förhandlingarna i
riksdagens plenisal -- först under 12 år som vice
talman, och sedan i tre år som riksdagens talman.
Ingegerd Troedsson har företrätt riksdagen på ett
utomordentligt sätt. Det har gällt i och utanför
riksdagen, inom Sverige och på det internationella
planet. Det har varit en stor fördel för riksdagen
som institution och för oss alla enskilda ledamöter
att som ledare ha en person med en så stor
kompetens och med en så sympatisk framtoning.
Jag har inga svårigheter att göra mig till talesman
för alla partier och för samtliga ledamöter när jag
tackar dig för en framstående gärning i hela folkets
tjänst.
Ingegerd Troedsson! Vi önskar dig allt gott för
framtiden! Jag har en liten present som jag med stor
värme och tacksamhet vill lämna över till dig.
(Applåder)
Vi har också två vice talmän som lämnar riksdagen
efter många år. Talmannen har redan avtackat dem.
Jag skall för min del endast instämma i vad som har
sagts. Stig Alemyr och Bertil Fiskesjö har båda på
ett skickligt och oväldigt sätt lett våra förhandlingar
och företrätt oss på ett utomordentligt sätt. Vi
önskar dem allt gott för framtiden.
En honnör till Christer Eirefelt, som på ett säkert
och sympatiskt sätt skött sin uppgift i
talmansskapet.
Fru talman! Till sist vill jag än en gång på
riksdagens vägnar tacka. Samtidigt vill jag på allas
vägnar överlämna blommor till alla våra talmän för
att på det sättet ytterligare understryka de ord jag
här har yttrat.
(Applåder)