Fru talman! Rashid Farivar har frågat mig vilka konkreta åtgärder jag har vidtagit under innevarande mandatperiod för att motverka oskäligt långa betaltider mellan företag och vilka ytterligare åtgärder jag avser att vidta om regeringen får fortsatt förtroende efter valet 2026. Han har även frågat mig vilken linje som regeringen driver i EU:s arbete med regler om betaltider mellan företag och om jag anser att problemet bör lösas genom nationell lagstiftning, genom gemensamma EU-regler eller genom ingen ytterligare reglering alls.
Jag kan inledningsvis konstatera att energi- och näringsministern vid en interpellationsdebatt så sent som i juni svarade på i princip samma frågor från Rashid Farivar. Det svar som jag lämnar här i dag kommer därför i mångt och mycket att vara en upprepning av det svar som lämnades då.
Långa betaltider och sena betalningar är ett problem som många företag inom EU, inte minst små och medelstora företag, återkommande lyfter fram. Frågan är sedan länge uppmärksammad på EU-nivå. Hösten 2023 presenterade kommissionen ett förslag till förordning om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner, som är tänkt att ersätta 2011 års direktiv på området.
Regeringen tar frågan på allvar och har välkomnat ambitionen att främja snabbare betalningar och bidra till en väl fungerande inre marknad genom att förbättra förutsättningarna för att driva och utveckla näringsverksamhet. Det är däremot viktigt att problemen stävjas genom välavvägda och ändamålsenliga åtgärder.
Förslaget till förordning innebär bland annat en tvingande betaltid på högst 30 dagar vid alla handelstransaktioner. Både regeringen och riksdagen har bedömt att det förslaget är alltför långtgående. Remissutfallet stärker vår uppfattning i denna fråga, liksom förhållandet att en klar majoritet av medlemsstaterna och flera näringslivsorganisationer inom EU är av samma uppfattning.
Med hänsyn till den kritik som har riktats mot kommissionens förslag har en majoritet av medlemsstaterna, däribland Sverige, förordat att kommissionen återkallar sitt förslag och återkommer med en revidering av det nuvarande direktivet vid behov.
Regeringen kommer som sagt att fortsätta att följa utvecklingen på området och utesluter inte att överväga ytterligare åtgärder. Sådana eventuella åtgärder behöver dock vara välavvägda och träffsäkra, med hänsyn både till svensk konkurrenskraft och till avtalsfriheten som princip.