Herr talman! Jag vill tacka Hillevi Larsson för att hon tar upp viktiga frågor som berör många människor. Det här handlar inte bara om Öresundsregionen, även om den är i fokus i interpellationen i dag. Det handlar också om människor som verkar vid gränsen mellan Sverige och Norge. Det handlar också om Sverige och Finland.
Jag håller med om att arbetet med gränshinder har gått i alldeles för långsam takt. Det är just därför som jag har satt detta som en av våra högsta prioriteringar och därför som jag satte det högt upp på agendan under det svenska ordförandeskapet.
Man kan titta lite grann i backspegeln på hur många gränshinder de olika länderna har löst. Det är faktiskt så att Sverige är det land som har löst flest gränshinder. Men för det kan jag inte säga att jag är nöjd, absolut inte, utan det gäller att hela tiden sträva vidare i de här frågorna. Det gäller inte minst de frågor som Hillevi Larsson räknar upp. Hur kan man arbeta och bo i två länder? Hur kan man ha ett extraarbete i annat land? Hur ska man underlätta för arbetslösa att få ett nytt jobb? Även det tittar vi på.
Naturligtvis försvåras det här ibland av att en del av de nordiska länderna är EU-medlemmar och att andra inte är det. Det kan vara på två olika sätt. Norge är inte medlem i EU. Det försvårar på ett speciellt sätt. Danmark är medlem i EU, precis som vi. Det kan försvåra och försena på ett annat sätt, för då måste vi invänta en gemensam EU-lagstiftning.
Det är prioriterade frågor. De är ibland inte helt enkla att lösa på ett klokt sätt för alla parter. Men jag är väldigt glad över att vår riksdag också uppmärksammar det här och inte minst parlamentarikerna i Nordiska rådet, som har stått, så att säga, som en enad svensk front för att verkligen driva de här frågorna.
Under de år som jag har suttit som samordningsminister har jag upplevt att just gränshinderfrågorna, det vill säga de vardagsnära frågorna, har fått allt större betydelse.
Jag är också väldigt glad över att vi nu har fått ett mer effektivt gränshinderråd. Det har varit många långa diskussioner om hur vi ska förändra den här konstruktionen, så att den blir så effektiv som möjligt. Tidigare har vi haft det här mer ute i landet, på distans och på ganska lång distans, ska jag säga, från respektive regering. Jag tror att det kommer att bli mer effektivt när det är tätare kontakt med beslutsfattare. Det spelar ingen roll hur många bra förslag som duktiga tjänstemän kommer med om de inte framförs till dem som fattar besluten.
Icke desto mindre finns det många olika områden där vi har gränshinder. Jag tycker att alla gränshinder bör rivas i en mycket snabbare takt. Det handlar om att kunna arbeta i annat land, att kunna bo i annat land, att kunna studera i annat land, att vara pensionär i annat land och inte minst om att underlätta för företagande i annat land. Där har vi stora problem i dag.
Samtidigt vill jag säga: Det sker framsteg. Ett exempel är nu att också arbetslösa faktiskt kan få bidrag för att söka arbete i annat land i Norden. Det är ett steg framåt. Vi ser också att vi löser problem med dubbelbeskattning tillsammans med Danmark.