Herr talman! Jag vill börja med att säga att detta
är ett i huvudsak positivt utskottsutlåtande som till
största delen går på den linje jag hoppades på i en
interpellationsdebatt med
kommunikationsministern den 8 maj 1992, dvs. för
litet drygt två år sedan. Det jag då hoppades på var
att vi skulle få pengar till
kollektivtrafiksatsningarna först, oberoende av hur
det gick med de mycket mer kontroversiella
vägprojekten.
Det är lätt att vara efterklok. Men jag skulle ändå
gärna vilja höra om Rune Thorén kan hålla med mig
om att det var synd att vi inte fick loss dessa pengar
långt tidigare. Då hade investeringarna varit i fullt
sving nu, när de ur konjuktursynpunkt hade
behövts allra mest. Det skulle troligen också blivit
billigare.
Nu skall ju de 1,6 miljarderna betalas ut -- och jag
citerar ur utlåtandet -- ''i takt med att
fördelningsansvarig mottagare fattar beslut om
objektets genomförande i nästföljande års
investeringsplan.''
Jag skulle gärna vilja fråga Rune Thorén, som
rimligen vet mer än jag om själva genomförandet,
när han bedömer att dessa investeringar kan
komma i gång, och kanske också när Rune Thorén
tror att de kan vara genomförda.
Den här Göteborgsöverenskommelsen innehåller
drygt 7 miljarder i vägprojekt.
Kollektivtrafikinvesteringarna kostar 1,7--1,8
miljarder. Vi vänsterpartister anser att det är en
alldeles orimlig fördelning. Skall vi få en
omfördelning av trafiken så att fler åker kollektivt
och färre åker bil -- och jag tror att vi är eniga om
det, åtminstone Rune Thorén och jag -- måste vi se
till att kollektivtrafiken byggs ut så att den relativt
sett blir både billigare, snabbare och bekvämare
jämfört med biltrafiken och jämfört med dagsläget.
Med den här den fördelningen av investeringarna
får vi inte en sådan omfördelning till stånd.
Biltrafiken beräknas i år kosta samhället minst 10
miljarder kronor mer än vad den drar in till
samhället, till stat och kommun, i form av skatter
och avgifter. Det här underskottet gäller i allt
väsentligt storstäderna. Det är alltså där de stora
underskotten finns. Det är alldeles orimligt att i det
läget ytterligare subventionera biltrafiken i
storstäderna med en enda krona. Vi måste betala
för detta själva.
Jag är säker på att Rune Thorén har precis lika stora
problem med att få Per-Ola Eriksson och andra
norrbottningar i hans parti att betala för vår
biltrafik i Göteborg som jag har att övertyga Karl-
Erik Persson om att han skall vara med och betala
för våra investeringar. Därför måste vi i Göteborg
och övriga storstäder få rätt att inte bara ta ut
vägavgifter och bilavgifter utan också att investera
de pengar vi får in på det sättet i kollektivtrafiken.
Jag skulle vilja höra om Rune Thorén är beredd att,
åtminstone långsiktigt, medverka till att vi vidgar
det kommunala självstyret på det här sättet och att
vi får möjligheter att föra en sådan trafikpolitisk
fördelningspolitik.
Det blir många frågor till Rune Thorén, och jag har
ytterligare en fråga. Utskottet skriver att dessa
statliga bidrag bör betalas ut under alla
förhållanden utan andra förbehåll än dem som
anges i överenskommelsen. Vi vet ju att detta delvis
handlar om kontroversiella projekt. Det är alldeles
tydligt när det gäller vägtullarna. Man behöver bara
läsa handlingarna för att inse att detta kommer att
bli problematiskt. Om nu inte väginvesteringarna
kan finansieras eller om de av andra skäl inte
kommer till stånd kan kommunerna då bli skyldiga
att betala tillbaks de 1,6 miljarder som vi beslutar
om i dag?
Jag har hört glunkas om att det finns sådana
farhågor bland en del av de kommunpolitiker som
varit med om överenskommelsen. Det kan
innebära en broms för att dessa investeringar
genomförs ens i den takt som anges i
utskottsutlåtandet.
Med detta vill jag yrka bifall till Karl-Erik Perssons
meningsyttring i betänkandet.