Fru talman! Marianne Carlström säger att det är
svårt att leda i bevis att bostadssubventionerna har
bidragit till att driva upp kostnaderna.
När man skall kartlägga samhällsutvecklingen på
sådana stora områden som bostadsbyggandet är det
naturligtvis alltid svårt att se vad en enskild faktor
har betytt. Flera statliga utredningar, som just har
ställts inför frågan vad den snabba ökningen av
bostadskostnaderna beror på, har dock kommit
fram till att bostadssubventionerna är en mycket
viktig faktor.
Att bostadssubventionerna är en viktigt faktor är
ostridigt. Men det kan säkert diskuteras hur tungt
denna faktor väger och vilka andra faktorer som
kan ha spelat in för den här utvecklingen.
Jag vill påminna om att bostadssubventionerna
successivt minskade under de socialdemokratiska
regeringsåren. I samband med skatteuppgörelsen
var vi dessutom överens med Socialdemokraterna
om att det var riktigt att minska
bostadssubventionerna, och förra hösten var vi
eniga också om de 3 miljarderna.
Socialdemokraterna har sedan dess ändrat
uppfattning på denna punkt. Jag är övertygad om
att bostadssubventionerna inte har minskat för sista
gången ens om Socialdemokraterna, i enlighet med
sin önskan, skulle komma tillbaka till
regeringsställning. Bostadssubventionerna
kommer att fortsätta att minska.
Jag delar Hans Göran Francks uppfattning att det
är många som är vräkta, som är registrerade och
som hotas av vräkning. Jag ville bara påminna om
att vräkningstalen under de goda åren, t.ex. 1990,
även om de låg något under dagens siffror inte var
så mycket lägre att man kan säga att hela problemet
beror på att det nu är kristid. Om jag minns rätt
skedde 5 000 vräkningar år 1990 och 6 000 år 1991.
Det var innan de akuta problemen med hög
arbetslöshet och annat uppstod. Det finns alltså ett
permanent problem med personer som har svårt att
klara av sina hyresbetalningar. Det är naturligtvis
ett problem som vi på olika sätt måste attackera.
I mitt interpellationssvar redovisade jag en lång rad
åtgärder som regeringen har vidtagit. De är ett
uttryck för att vi ser allvarligt på dessa problem. Jag
nämnde våra olika försök att genom förenklingar
och förändringar få ner kostnaderna i
nybyggnationen. Jag talade om de förändrade
bostadsbidragen, som syftar till att skapa en
tydligare fördelningspolitisk effekt. Boverket har i
sina analyser av bostadsbidragen också påvisat att
mer pengar från bostadsbidragen under de senaste
åren har gått till personer med lägre inkomster och
höga bostadskostnader.
Vi har ändrat hyreslagstiftningen, vilket vi redan
har varit inne på, för att förstärka hyresgästernas
möjligheter att i ett besvärligt läge bo kvar och
socialnämndens möjligheter att ingripa och
förhindra att vräkning sker. Vi har redan påbörjat
arbetet med att på olika sätt stimulera
budgetrådgivningen i kommunerna. Ytterligare
åtgärder kommer att vidtas i samband med
skuldsaneringslagen. Genom Socialstyrelsen
förstärker vi insatserna för att stödja
socialnämndernas handläggning av sådana här
frågor.
Till detta kommer den kartläggning som
Socialstyrelsen gör och den arbetsgrupp inom
Finansdepartementet som jag nämnde.
Regeringen har på olika sätt tagit frågorna på stort
allvar, och regeringen har mycket konkret tagit itu
med dem. Vi får se hur långt dessa åtgärder räcker
och om det finns behov av ytterligare åtgärder. För
dagen är det min bedömning att vi får nöja oss med
de åtgärder som har gjorts och avvakta vilka
effekter de får. Sedan kan vi avgöra om det finns
skäl att återkomma.