Fru talman! Låt oss börja med frågan om artskyddet. Det tillsattes en artskyddsutredning under januariavtalet. Det var en utredning som tog en ände med förskräckelse. Det var verkligen ingenting att bygga vidare på för att få ett regelverk om artskyddet där tilliten kunde byggas upp mellan skogsägare och staten. Utredningen hade en enorm slagsida åt det som jag hävdar är fel håll. Om jag ska vara ärlig tror jag att även Malin Larsson tyckte att stora delar av den utredningen lutade åt fel håll. Det var ingenting vi kunde bygga vidare på, utan vi var tvungna att få igång en ny utredning.
Tanken var att man skulle köra parallellspår just för att det skulle gå fortare. Om Malin Larsson frågar undertecknad skulle jag absolut önska att det hade gått fortare. Det råder inga tvivel om det.
Jag håller med i frågan om olika typer av natur. Det var något som Miljömålsberedningen tog upp. Jag satt inte med i beredningen den här gången. Det är den enda miljömålsberedning sedan 2018 som jag inte har varit en del av. Eftersom jag inte var med i beredningen var jag inte heller med i diskussionerna, men jag vet att det var långtgående diskussioner om definitioner av naturtyperna.
Det är jätteviktigt att vi hittar definitioner som blir likalydande. Det handlar ändå om EU-regelverk, och då måste vi behandla skogen på likartat sätt. Vi svenskar ska inte återigen vara Bror Duktig och gå betydligt längre än vad EU-regelverket kräver. Tyvärr ser vi alldeles för ofta att vi svenskar vill vara duktiga, och då går vi längre än vad som krävs. Dem vi förstör för är oss själva. Därför är det jätteviktigt att vi lägger oss på samma nivå och därmed gör någon form av minimiimplementering och inte går för långt. Det är mycket viktigt om vi ska få rättssäkerhet och långsiktighet i skogsfrågan.