Fru talman! Jag tackar för inlägget från ledamoten.
Den proposition som vi diskuterar handlar om ramverken för rätten till ersättning, medan artlistorna antas i artskyddsförordningen. Det är ingenting som ligger på bordet att ta ställning till och debattera i dag. Men eftersom ledamoten tog upp den delen vill jag passa på att ställa några frågor.
En fråga som jag tycker förtjänar ett svar är egentligen vilken rödlistekategori som ska ha skydd. Något som den här sidan av politiken har pratat mycket om är att man ska bedriva en effektiv miljöpolitik.
Fru talman! Med den bakgrund jag har som naturvårdsbiolog vet jag att insatser behöver göras tidigare än när en art klassas som akut hotad. Hamnar något i den kategorin kan det vara så illa att det inte finns en livsmiljö. Det finns inte en konnektivitet i landskapet, och det finns inte det genetiska utbyte som måste till för att arten ska repa sig på naturlig väg.
Det som regeringen ämnar göra nu är att plocka bort arter från fridlysningen, bland annat orkidéer, så att de inte ska stå i vägen för skogsbruk. Det, fru talman, är en radikal miljöpolitik. Något som de flesta svenskar känner till, nämligen att vi inte ska plocka orkidéer, håller man nu på att ändra för att ge fri lejd till skogsindustrin.
Var går gränsen? Ser inte ledamoten att det är stor risk för att det redan är för sent med skyddsåtgärder när arter redan är i så dåligt skick?