Herr talman! En ny tid kräver en ny kulturpolitik. Från Moderaterna har vi i våra motioner föreslagit en mer dynamisk kulturpolitik. Vi behöver en strategi som tar hänsyn till att kulturlandskapet i Sverige och i världen förändras i allt snabbare takt.
Vår utgångspunkt i våra kulturmotioner är att staten i huvudsak ska koncentrera sina kulturpolitiska insatser till tre områden: främja barn- och ungdomskultur, värna vårt gemensamma kulturarv och ge landets kulturskapare goda förutsättningar för deras konstnärsarbete.
Sedan ska jag mer konkret gå över till kulturarvet. Kulturarvet är den grund som vi allesammans känner, den grund som vi står på. Genom att känna våra rötter bygger vi upp vår trygghet, vår identitet. Kunskapen om det förflutna ger oss perspektiv på vår egen tid, på vad som har hänt tidigare och på framtiden.
Kulturen inbjuder till spännande upptäcktsfärder i tid och rum. Den lokala historien, kulturarvet i den egna hembygden, är den första kontakt som vi människor ofta får med det som vi kallar för kulturarv. Man kan ofta känna att i hembygden finns det största intresset och engagemanget kring kulturen. Och vi noterar alla de hembygdsföreningar och den frivillighet som finns för att bevara kulturarvet i bygden. Det är ofta en längtan som människor har, att söka sina rötter.
Jag tycker inte att det är mycket som kan ersätta det folkliga och det frivilliga engagemanget, men staten har också en roll. Statens roll är att säkra de ekonomiska förutsättningarna. Vi tycker också att enskilda ägare ska kunna få bidrag av staten, och vid en kulturmiljöförklaring ska den enskilde ägaren tillförsäkras full ekonomisk ersättning. Även privata fastighetsägare ska kunna få renoveringsstöd för att bevara värdefulla miljöer.
En annan fråga som vi tar upp i våra reservationer i det här betänkandet gäller Riksantikvarieämbetets roll. Vi tycker faktiskt att Riksantikvarieämbetets roll ska renodlas till att vara en central sektorsmyndighet utan egna genomföranderesurser. Riksantikvarieämbetet ska inte ägna sig åt egna arkeologiska undersökningar, och man ska tillämpa lagen om offentlig upphandling vid upphandling av arkeologiska undersökningar. Vi ställer oss också positiva till privata alternativ i den här delen.
Det är våra grundläggande uppfattningar.
Låt oss då titta lite grann på en del av de andra saker som jag tänker lyfta fram i det här stora betänkandet. Först vill jag lyfta fram den enighet som vi allianspartier visar i det här betänkandet - Lars Wegendal tycktes ta fram att den inte fanns i det förra betänkandet. Det finns sju gemensamma alliansreservationer. Det finns ett gemensamt yttrande, och vi moderater har faktiskt bara två egna reservationer. Jag tycker att det är viktigt att poängtera hur vi på den borgerliga allianssidan för en gemensam politik, och för socialdemokrater är det kanske värt att notera detta.
Jag går så till våra reservationer som jag då vill lyfta fram. Jag vill lyfta fram ett par stycken. När det gäller den ena känner jag en irritation. Det gäller skyddet av gamla ortnamn. Vi vet ju att man i kommunerna i dag har infört olika lägenhetsregister där man då byter namn på gamla orter. Jag vet inte hur många samtal jag har fått från förtvivlade människor som inte känner igen beteckningen på sin egen gård, som har fått byta namn. Det här är någonting som människor verkligen känner på djupet ute i landet. Regeringen måste snabbt förändra detta. Jag skulle till majoritetens företrädare vilja ställa frågan: Kommer detta att ske? Från den borgerliga alliansens sida tycker vi att det är viktigt att folk ska kunna känna igen sina ortnamn, ska veta vad de har för beteckningar. Där tycker vi att det finns en hel del som bör förändras snabbt. Och detta är en fråga som regeringen absolut ska ta på allvar.
En annan fråga där vi också har en gemensam reservation gäller gamla arkeologiska fynd och försäljning av dem. Vi kände allesammans, hoppas jag, en stolthet - det gjorde åtminstone jag som gammal göteborgare - när vi såg Götheborg segla ut från hamnen i Göteborg för ett par veckor sedan. Vi noterade att detta var en kopia av den båt som sjönk utanför Göteborg på 1700-talet, denna ostindiefarare. Men bakom detta ligger förutom statliga och kommunala pengar, framför allt kommunala pengar, en idealitet som är väldigt stor. Båten upptäcktes av en man som hette Anders Wästfelt som började dyka och tog fram ett antal fynd, mycket ostindiskt porslin och te. Detta har man nu i överflöd i Göteborg. Man vet knappt var man ska göra av alla dessa delar av ostindiskt porslin. Här vill man nu sälja. Men då säger staten: Det får man inte lov att göra.
Här tycker vi att en lagändring är nödvändig så snabbt som möjligt. Jag skulle också vilja fråga majoritetens företrädare: Hur länge ska man bevara allt detta utan att sälja? Detta är ju värdefullt för enskilda människor. De vill ha det. De vill köpa det. I stället ligger det i museerna och i lager ton på ton av ostindiskt porslin som man inte blir av med.
Vi har också tagit fram en annan åsikt i våra reservationer. Det gäller utförsel av kulturföremål ur landet. Vi tycker att man ska kunna skapa en fond, som är viktig, som gör att det är möjligt att behålla de här sakerna och att köpa in värdefulla delar. Nordiska museet och Riksarkivet har i en rapport föreslagit att en fond ska inrättas för att möjliggöra köp av hotade kulturföremål. Den här fonden ska kunna ha ett grundkapital på mellan 50 och 60 miljoner kronor. Sedan ska man dessutom kunna tillföra privata medel i denna. Vi tycker att regeringen även i detta fall snabbt bör komma till beslut, så att vi kan få den här fonden så att våra kulturföremål inte köps upp utifrån. Det är ju snabbheten som ibland saknas. Beslut kommer så småningom, men det tar så vansinnigt lång tid.
Låt mig slutligen komma till det som inte det här betänkandet handlar om men som det ändå kommer att handla om till viss del, nämligen årets budget. Det här är ju ett betänkande med motioner från föregående år. Men i ett särskilt yttrande har vi i alliansen ändå kunnat konstatera att den socialdemokratiska regeringen i årets budget inte håller sina överenskommelser med kyrkan.
Det finns en överenskommelse att man ska ge en viss summa pengar till kyrkan. Den här överenskommelsen bryter man på ett flagrant sätt från den socialdemokratiska regeringen genom att man minskar den kyrkoantikvariska ersättningen med 15 miljoner kronor. Vi tycker att det är felaktigt. Man försvårar Svenska kyrkans planering när det gäller vården av kyrkliga kulturminnen. Och en överenskommelse är en överenskommelse.
Jag ska inte orda så mycket mer om detta nu, herr talman. Inom alliansen har vi nämligen bestämt att fler ska prata vidare om den frågan. Därmed överlåter jag till andra inom alliansen att prata i den frågan. Men låt mig avslutningsvis, herr talman, yrka bifall till reservationerna 1 och 2.