Herr talman! Jag tror inte att Siv Holma lyssnade på hela mitt anförande. Det är möjligt att jag var otydlig någonstans på mitten, men jag var noga med att framhålla att Sveriges position som ledande i världen enligt World Economic Forum inte bara beror på insatser som har skett de senaste fyra åren. Det här härleds naturligtvis långt tillbaka.
Vi hade till exempel en tidig utbyggnad av våra telenät. De satsningar som gjordes då, någon gång i början av förra seklet, var säkert värdefulla. Dataålderns intrång var något som vi nappade på snabbt. Jag vet inte vilken hållning vi skulle ha haft till diskussionen om subventionen av hem-pc i dag, men det har med facit i hand varit värdefullt för vanliga människor med normala inkomster att få möjlighet att skaffa sig en, två eller tre persondatorer till hemmet.
Jag framhöll också betydelsen av ledande svenska företag. Jag pratar inte bara om civil användning av mobiltelefoni utan jag pratar även om försvarsindustrikoncernen Ericsson som tillverkar radiolänkar och andra instrument för elektronisk kommunikation. Det är lätt att i ett land som Sverige med kuperad terräng och mycket berg bygga ut bra länkar för att distribuera bredband med hög hastighet. Jag håller med om att vad Siv Holma är inne på inte saknar betydelse.
Det är också viktigt att påpeka att i den digitala agendan ingår satsningar på att nå de personer som står längst ifrån Internetanvändandet i dag. Vi pratar om funktionshindrade personer, personer som inte behärskar språket fullt ut och personer med en utbildningsnivå som behöver stärkas.
Det här är ett jätteområde. Det kan göras ännu större än vad det är. Det försöker Siv Holma göra. Det handlar till exempel om utbildningspolitik, sociala miljöer och bostadspolitik.