Herr talman! Arbetet med att öka säkerheten vid
transporter av farligt gods är en viktig del av trafiksä-
kerhetsarbetet i vårt land. De risker som följer den
tekniska utvecklingen ställer stora krav på dem som
arbetar med verksamhet som har samband med han-
teringen av farliga ämnen.
Det finns många exempel på att först när en
olycka har inträffat skapas det intresse att vidta åtgär-
der för att förhindra den skada som redan har skett.
Aristoteles lär ha sagt: Det är sannolikt att något
osannolikt inträffar.
Det är därför viktigt att förebygga olyckor genom
en god och genomtänkt samhällsplanering i stället för
att åtgärda i efterhand. Därför måste vi ställa tydliga
krav på säkerhet när det gäller transporter av farligt
gods. Allt säkerhetsarbete måste utformas med sikte
på att transport av farligt gods skall kunna ske på
bästa tänkbara sätt, oavsett transportslag.
Herr talman! Kristdemokraterna stod bakom Hot-
och riskutredningens förslag att det inom företagen
skall finnas säkerhetsansvariga för transport av farligt
gods. Den säkerhetsansvariges uppgifter skulle bestå i
att verka för att farligt-gods-transporter följde gällan-
de bestämmelser avseende lastning, lossning och
lagring. Olyckor och tillbud skulle rapporteras, och
den säkerhetsansvarige skulle uppmärksamma före-
tagsledningen när extra säkerhetsåtgärder måste vid-
tas.
Kristdemokraterna menar att EU:s direktiv om sä-
kerhetsrådgivare bör inlemmas i svensk lagstiftning.
Denna åtgärd, kombinerad med att en säker-
hetsansvarig person utses vid företag som hanterar
farligt gods, skulle minimera de risker som är för-
knippade med transporter av farligt gods.
Olycksförebyggande arbete handlar om kunskap
om de risker som är förknippade med farligt-gods-
transporter. I vår motion tog vi bl.a. upp en konkret
sak, nämligen hanteringen av fraktsedlar.
Det har i en undersökning framkommit att många
slarvar med de frakthandlingar som utmärker farligt
gods. Vid en olycka behöver korrekt information
snabbt finnas tillgänglig för att räddningspersonalen
från början skall kunna vidta rätt åtgärder. Senast vid
olyckan i Borlänge i mars mellan två tågsätt, där det
rann ut sju ton koncentrerad salpetersyra på bangår-
den, visade det sig att fraktsedlarna var obegripligt
skrivna.
Räddningsverket förbereder nu utbildningsåtgär-
der inför införandet av EU:s säkerhetsrådgivardirektiv
i Sverige, som skall omfatta samtliga transportslag.
Då får vi säkerhetsrådgivare med erforderliga kun-
skaper som bekräftas med ett utbildningsintyg. Detta
bör bli en god komplettering till den utbildning som
Räddningsverket bedriver för förare och personal
inom järnvägen samt tillsynspersonal.
Herr talman! Tågurspårningen i Kälarne i Jämt-
land sommaren 1997 visar att arbetet för ett säkrare
samhälle ständigt måste pågå. Olyckan är en av de
största olyckorna med farligt gods i Sverige och visar
bl.a. vikten av att till olycksplatsen snabbt få fram
räddningspersonal med kemikalieinsats som speciali-
tet.
Omkring 60 000 kemiska ämnen används i sam-
hället. Tillbuden är många, och därför är det mycket
värdefullt med specialistkunskap vad gäller insatser
vid kemikalieolyckor. Kristdemokraterna har därför
föreslagit att en nationell kemikalieberedskapsstyrka
för snabbinsatser inrättas utifrån de lärdomar som
dragits av tågurspårningen vid Kälarne.
Räddningsverket menar att det finns behov av bå-
de materiella och personella resurser och föreslår att
sju regionala resursbaser inrättas jämnt fördelade över
landet. Detta kommer att förstärka beredskapen inför
svåra olyckor.
Kristdemokraterna har vid flera tillfällen betonat
också länsstyrelsernas förmåga att fullfölja sina upp-
gifter inom beredskapsplaneringen. Eftersom länssty-
relsen är tillsynsmyndighet är det viktigt att länssty-
relserna får de personella resurser som krävs för att
tillse att räddningstjänsten får god beredskap för
olyckor, inte minst i samband med farliga transporter.
Den betydelsefulla specialkompetens som således
finns hos länsstyrelserna måste bibehållas för att till-
godose en utökad och förbättrad tillsyn av den kom-
munala räddningstjänsten. Utskottet förutsätter att
regeringen ser till att länsstyrelsernas kompetens
upprätthålls.
Herr talman! Kristdemokraterna vill också utreda
hur ett system med satellitövervakning skulle kunna
användas vid farligt-gods-transport. Modern teknik
gör det i dag möjligt att övervaka transporter via
satellitsändare. Ett larm från ett fordon med denna
utrustning kan automatiskt överföras till en
larmcentral, där man med hjälp av en dator med kart-
program kan se fordonets exakta position.
Räddningsverket har ett intressant projekt på gång
för hur en integration av telekommunikationer och
informationsteknik skulle kunna utnyttjas när det
gäller farligt gods. Ett utbyggt system med satelli-
tövervakning skulle öka säkerheten och tryggheten för
berörd personal och dess omgivning. Räddningstjäns-
tens krav på snabb larmning och information om gods
skulle därigenom tillgodoses vid en olycka.
Herr talman! Många fartyg med miljöfarlig last
trafikerar farvattnen runt Sveriges kuster och vatten-
vägarna inne i landet. Hur säkert detta transportsätt än
fungerar kan olyckor med svåra följder för människor
och miljö inträffa. Stora oljemängder fraktas in Ska-
gerrak och Kattegatt varje år. Det är viktigt att dessa
och andra miljöfarliga laster transporteras under så
säkra betingelser som möjligt.
Under riksmötet 1996/97 behandlade försvarsut-
skottet frågan om transpondrar på fartyg. Försvarsut-
skottet betonade då liksom nu att det är ett angeläget
arbete som Sverige driver i syfte att få till stånd en
internationell överenskommelse om krav på trans-
pondrar på fartyg. Detta gäller i synnerhet för den
omfattande fartygstrafiken i Öresund, Kattegatt och
Skagerrak. Om det internationella samarbetet inte
skulle leda till resultat i närtid menade försvarsutskot-
tet att regeringen borde skapa möjligheter till förbätt-
ringar i våra farvatten, t.ex. inom Östersjösamarbetet
och det nordiska samarbetet.
För att öka tryggheten, säkerheten och beredska-
pen kring sjötransporter i västerhavet och i Östersjön
när det gäller oljekatastrofer och andra miljöfarliga
utsläpp, har jag därför motionerat om att någon form
av anmälningsplikt för fartyg borde införas vid infar-
ten till Skagerrak. Fartygslast, storlek och destination
skulle meddelas kustbevakningen, som svarar för
övervakning, miljöskydd och säkerhet till sjöss. Om
det fanns ett trafikupplysningssystem skulle vi kanske
helt slippa anonyma oljeutsläpp med många och långa
utredningar för att söka fastställa skuldfrågan.
Utskottet har flera gånger behandlat den civila
havsövervakningen när det gäller säkerheten vid sjö-
transporter och efterlyser nu en redogörelse för sjösä-
kerhetsarbetet. Det finns i dag, som jag sagt, teknik att
tillgå. Därför är det viktigt att Sjöfartsverket driver på
arbetet med transpondrar inom FN:s sjöfartsorganisa-
tion. På sikt skulle ett globalt system med transpond-
rar på alla fartyg bli ett effektivt sätt att förebygga och
bekämpa miljöfarliga utsläpp.
Herr talman! I försvarsutskottets betänkande Be-
redskap mot svåra påfrestningar på samhället i fred
(1996/97:FöU5) förra våren, påpekades att olika
myndigheter kan komma fram till skilda bedömningar
om risker, och att det finns skäl att sträva efter enhet-
ligare prioriteringar för att tillgodose säkerhetskraven.
Kristdemokraterna menar att det är av stor vikt att
samarbetet mellan alla berörda myndigheter förbättras
så att tydliga och enhetliga regler för säkerhet i sam-
band med transporter av farligt gods kan utarbetas.
Bättre samordning, en helhetssyn på frågan om farligt
gods samt användarvänliga regler underlättar säker-
hetsarbetet.
Utskottet hänvisar nu till det särskilda råd för
transporter av farligt gods som regeringen vill inrätta
med ledamöter från Räddningsverket, Sjöfartsverket
och Luftfartsverket. Kristdemokraterna välkomnar
ökad samordning. Det är ett steg i rätt riktning. Men
när det gäller själva myndighetsansvaret borde rege-
ringen ha tagit steget fullt ut. Jag skall här redogöra
för vår hållning.
Enligt förordningen om transport av farligt gods
(1982:923) är Räddningsverket transportmyndighet
för landtransporter, Luftfartsverket för lufttransporter
och Sjöfartsverket för sjötransporter. Frågor som inte
kan hänföras till bestämt transportslag handhas av
Räddningsverket.
Försvarsutskottet framhöll i ett betänkande
1993/94:FöU1 att en av de viktigare frågorna är "att
ge samordningsuppgiften för Statens räddningsverk
ett sådant innehåll att verket kan agera på likartat sätt
över samtliga myndighetsområden när det gäller be-
redskapen mot kemikalieolyckor och vid transporter
av farligt gods."
Frågan om myndighetsansvaret för transporter av
farligt gods har utretts flera gånger. Den parlamenta-
riska Hot- och riskutredningen, i vilken Kristdemokra-
terna deltog, föreslog enhälligt i sitt betänkande Ett
säkrare samhälle att Räddningsverket skulle få ett
sammanhållet ansvar som transportmyndighet för
transport av farligt gods med undantag för bulktrans-
porter till sjöss. Utredningen betonade dock vikten av
nära samverkan mellan Räddningsverket, Luftfarts-
verket och Sjöfartsverket samt pekade på att andra
myndigheter, företag och organisationer genom för-
slaget skulle få en kontaktpunkt för i huvudsak samt-
liga frågor om transport av farligt gods. Hot- och
riskutredningen menade att förslaget skulle uppnå den
samordning som riksdagen tidigare uttalat sig för
inom området transport av farligt gods.
Herr talman! Vi kristdemokrater menar därför att
det är logiskt att samla myndighetsansvaret för trans-
port av farligt gods till Räddningsverket med hänsyn
till verkets uppgifter i fråga om såväl räddningstjänst
som olycks- och skadeförebyggande arbete. Det är ju
ingen tillfällighet att jag i mitt anförande nämner
denna myndighet tolv gånger. Räddningsverkets
samlade resurser kan därmed utnyttjas mer effektivt.
Andra myndigheter - och näringslivet - kan lättare få
tillgång till gällande regler från en och samma myn-
dighet avseende samtliga transportslag. Jag yrkar
bifall till reservationen.