Fru talman! Sverige är ett land med många dammanläggningar i våra vattendrag, stora som små. Det är anläggningar som har haft stor betydelse historiskt när det gäller att framställa kraft för olika ändamål. Många är förstås betydelsefulla än i dag. Dessa dammar är många gånger en unik berättelse om vår kulturhistoria, en levande historiebok som inte går att återskapa om dammarna försvinner.
Det finns många intressen förknippade med dessa miljöer: naturvård, friluftsliv, kulturhistoria och möjligheter till småskalig energiproduktion, som inte minst denna kammare har slagit fast betydelsen av. Dessa intressen står uppenbarligen emot varandra, vilket inte minst vattenmyndigheternas olika syn på åtgärdsprogram inom vattendirektivet har visat - ett arbete som med all sannolikhet återigen hamnar hos regeringen för överprövning.
Kulturmiljövården har sällan stora, starka organisationer med ekonomiska muskler bakom sig utan drivs oftast av ideella krafter. Min fråga till kulturministern blir därför hur hon säkrar att kulturmiljövårdens intressen tas till vara i dessa uppenbara målkonflikter.