Fru talman! Tack, kulturministern, för svaret! Jag vill bara skicka med att det ter sig lite ologiskt för människor att till exempel skogsnäringen knappt får bryta en kvist på en kolbotten medan en statlig myndighet som Naturvårdsverket i min hemkommun, som äger en dammanläggning, får ansöka om utrivning via domstol, varvid en kulturmiljö med flera hundra år på nacken går om intet. Detta är ett vattendrag som inte omfattas av vattendirektivet.
Min fråga blir återigen: Hur kan kulturministern säkra kulturmiljövårdens intressen i det här fallet?