Fru talman! Låt mig inleda med att trösta Håkan Bergman. Alliansregeringar har förbättrat Sverige förr och kommer att kunna göra så också i höst. Det är inte så att det finns ett perfekt bygge som socialdemokratin byggt upp och som inte kan förändras i något.
För att svara på frågorna: Jag tycker att utbildningssatsningar måste variera med konjunktur. Jag tycker inte att man kan ha exakt samma omställningsstöd alltid. När det är större behov, till exempel vid en stor internationell kris, måste man biffa upp omställningsinsatserna i samhället. När det sedan blir lite bättre ska man fortfarande ha kvar omställningsinsatser, men man kan inte ha exakt lika mycket som i lågkonjunktur eller djup europeisk kris.
Till Daniel Riazat vill jag säga att det inte är så att alla borgerliga människor är elaka människor som vill se till att de som kommer som nya till landet får låglönejobb och fastnar i fattigdom. Det är inte heller så att vi anser att syftet med utbildning är att några ska göra sig rika på vinster på skattebetalarnas bekostnad.
Några av mina bästa vänner jobbar inom vuxenutbildning. Jag brukar säga att det är människor som sysslar med socialliberalism i praktiken. De ger människor en andra, tredje eller fjärde chans. De ser till att de som möter en förändrad arbetsmarknad får en förnyad chans att ta sig vidare till ett nytt jobb. Det är de som ser till att människor som inte lyckades i gymnasiet får en andra, tredje eller fjärde chans att lyckas. Det är de som ser till att människor som vill byta inriktning i livet - inte för att samhället förändras utan för att de själva förändras - får en ny chans att fördjupa eller bredda sina kunskaper.
Vi har lite olika lösningar. Vi har lite olika förslag. Vi har lite olika prioriteringar. Men det är inte så att allt gott i världen kommer från rödgröna partier.
Fru talman! Det svåra på det här området är att kombinera flexibilitet med överblickbarhet. Eftersom människor är så väldigt olika och har så olika förutsättningar och behov krävs det väldigt stor flexibilitet i vuxenutbildning och arbetsmarknadsutbildning. Samtidigt innebär en väldigt stor flexibilitet att det är ganska svårt att överblicka vilka möjligheter som passar just en själv. Vilka ersättningar, bidrag och stöd har man rätt till? Vilka studiemedelssystem har man tillgång till om man går på de olika utbildningarna? Och vilket utfall ger utbildningarna? Vilka yrkesval innebär de?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vuxenutbildning
Där får man vara lite ödmjuk, tror jag. Behovet av flexibilitet gör ibland att systemen blir oöverblickbara. Det som Alliansen gjorde som var så centralt och viktigt på det här området var att införa yrkeshögskolan, som nu hyllas som en socialdemokratisk konstruktion. Vi såg att det fanns flera olika sorters utbildningar på eftergymnasial nivå, vilket gav ett ganska svåröverblickbart system. Vi förde ihop dem till en yrkeshögskola - hösten 2009 tror jag att det var - som gjorde det mycket enklare att kombinera flexibilitet och överblickbarhet. Från Liberalernas sida har vi inspirerats så mycket av det där att vi tänker oss att man kanske skulle kunna göra likadant på det gymnasiala området. Det är det vi kallar yrkesskola. Man tar då de framgångsfaktorer som vi ser i yrkeshögskolan och använder dem även på den gymnasiala nivån.
Fru talman! I det här betänkandet lägger vi också fram förslag om att förbättra sfi, som måste knytas mer till jobb och knytas bättre till praktik. Det måste bli lättare att få sfi med yrkesinriktning och att använda sfi riktad till bristyrken för att snabbare komma in i arbete. Jag skulle med detta, fru talman, vilja yrka bifall till reservation 21 om sfi.
(Applåder)