Herr talman! Jag står givetvis bakom de reservationer där Vänsterpartiet finns med, men för tids vinnande yrkar jag bifall till reservation 1.
Jag kan instämma i allt som Kerstin Haglö här har sagt. Jag behöver inte upprepa det. Det var ett mycket bra anförande. Jag ska därför inte hålla något långt anförande.
Det bästa brottsförebyggande arbetet är att minska inkomstklyftorna mellan människor. Jag kommer ihåg en debatt här när man sade att man värnar om alla barn. Även arbetslösa och sjuka har barn. Barn kan bli väldigt drabbade av att deras föräldrar blir arbetslösa eller sjuka. Med den förda politiken får man till exempel i min kommun i dag inte hjälp från Försäkringskassan utan man blir hänvisad till något annat. Om man inte har några besparingar får man sälja huset eller göra vad som helst. Då hamnar man naturligtvis på kommunens socialkontor och man får begära socialbidrag. Det är kontentan av den politik som bedrivs i dag. Man sänker skatterna för dem som har fickorna hur fulla som helst, och de som behöver sin sjukersättning får gå på socialbidrag.
Det här kan inte fortsätta längre. Det här har ökat ganska dramatiskt i min kommun under det senaste året. Då kan man fråga: Vad skördar detta?
Barn ser hur kompisarna får saker och blir kanske retade för att de inte får samma saker. På dagis är det kanske så många barn att personalen inte ser de barn som har problem. Och i skolan har vissa barn problem att lära sig skriva, läsa och räkna, men det finns inte tillräckligt med lärare som ger stöd till dessa barn. Det är vad den förda politiken i dag innebär. Det är en politik för ökade klyftor, och jag tror att den kommer att leda till att unga i större utsträckning begår brott. Det tycker jag att vi ska undvika.
Nu kommer säkert någon att gå upp och säga att vi inte ska ha någon budgetdebatt. Men detta är grundläggande. Vill man verkligen göra någonting åt dessa problem fryser man inte bidragen till kommuner och landsting 2009 och 2010.