Fru talman! Du ville ha ett svar, Kenneth Johansson. Tolv år i passivitet och inget hände, sade du. Då vill jag bara påminna dig om att lesbiska kvinnor fick rätt till insemination under vår tid vid regeringsmakten - jag tror att det var 2005. I nästa steg är det självklart för mig att gå vidare med att ensamstående kvinnor också ska få rätt till assisterad befruktning. Det är inte riktigt med sanningen överensstämmande att ingenting hände.
Fru talman! Inför dagens debatt tittade jag igenom gamla protokoll för att se hur debatterna har gått de tidigare gångerna.
Om jag börjar med förrförra gången säger en ledamot från Folkpartiet: Jag personligen tycker att det vore rimligt att kvinnor får assisterad befruktning.
En centerpartistisk ledamot säger: Enligt lagen får gifta samt lesbiska par genomgå insemination, och enligt lagen får ensamstående kvinnor adoptera. Av den anledningen tycker jag att det känns väldigt ologiskt att man säger att ensamstående kvinnor inte får genomgå en insemination om de vill skaffa ett barn. Var ligger logiken?
Och, fru talman, i förra årets debatt säger Kenneth Johansson: Det är rätt att Centerpartiet till och med har ett stämmobeslut på att man ska pröva möjligheten för ensamstående att insemineras.
Trots dessa positiva och för mig tydliga ställningstaganden i de olika partigrupperna förhalas frågan år från år.
Min fråga till Kenneth Johansson är ändå: Hur långt har det aktiva analysarbetet utifrån ett barnperspektiv kommit? Vad innebär det konkret? Vad är det ni aktivt analyserar? Jag skulle gärna vilja veta det.