Herr talman! Låt mig börja med att yrka bifall till reservation 2.
Tidigare riksårsmöten har fattat viktiga beslut för att göra arbetet i kammaren mer intressant och ändamålsenligt, både för oss ledamöter och den allmänhet som förhoppningsvis tar del av kammarens arbete. En sådan åtgärd är till exempel den fria sittningen vid debatter.
Arbetet med att ytterligare förbättra arbetsklimatet i plenisalen kanske aldrig blir fulländat. Men en bit på vägen torde vara att ändra så att ledamöterna sitter partigruppvis i stället för nuvarande ordning, det vill säga efter valkrets.
Den ordningen har tvivelsutan haft historisk relevans när en ledamot kunde sägas mer representera en landsända och därmed kunde antas äga mer kännedom om den än vad andra ledamöter kunde. Men i dessa uppkopplade dagar förefaller detta äga mindre relevans.
Som bekant är sedan årsskiftet uppresningsförfarandet slopat. Främst för att till följd av det undvika att någon ledamot skulle trycka fel är det lämpligt att vi sitter tillsammans.
Förslaget har lagts fram av ett flertal ledamöter från olika partier under årens gång. I en borgerlig motion från början av 90-talet kunde man läsa följande: "En kartläggning, utförd för några år sedan av Interparlamentariska unionen, visade att parlamentsledamöterna i en klar majoritet av 54 undersökta länder satt grupperade efter politisk uppfattning. Andra förekommande principer var alfabetisk ordning och ledamöternas egna önskemål. Endast sju länder lade valkretsindelningen till grund för placeringen. I flertalet av dessa fall rörde det sig om öststater, där en fördelning efter partitillhörighet mötte uppenbara praktiska svårigheter."
Herr talman! Nu får vi väl ändå lov att avskaffa lite öststatsmentalitet även här.