Herr talman! I eftermiddag har jag suttit i Skandiasalen och deltagit i mitt eget seminarium om visioner för den högre utbildningen. Elva talare har varit med och bidragit med sina tankar om hur den svenska högre utbildningen ska utvecklas.
Ni som nu sitter och grämer er och tycker att även ni borde ha varit där kan jag lugna med att seminariet kommer att sändas i efterhand av Utbildningsradion.
Det fanns väldigt mycket olika tankar och visioner för hur den svenska högre utbildningen ska utvecklas. Men alla har det gemensamt att de för att realiseras kräver - i alla fall enligt mitt och Centerpartiets sätt att se på den svenska högre utbildningen - ett fortsatt generöst studiemedelssystem.
Ska Sverige fortsätta att vara ett öppet, innovativt och rikt land där alla har möjlighet att förverkliga sina drömmar och nå sin fulla potential, då krävs det en bra högre utbildning och ett väl utbyggt studiemedelssystem som är generöst och tillgängligt för alla.
Vi kan konstatera, som många tidigare talare har gjort, att det på den här punkten finns en stor samstämmighet. Sverige är redan i dag ett bra land för dem som vill studera inom högre utbildning. Vi kan också konstatera - som kanske till och med jag har gjort tidigare under det här anförandet, inser jag - att det finns en stor politisk enighet.
Det finns två konkreta förslag från oppositionen. Vi har en stor samsyn. Om man skalar bort retoriken och det bitvis höga tonläget finns det väldigt stor samsyn. De två konkreta förslag som finns handlar om att putsa på ytan, inte om några genomgripande förändringar. Jag kan bara konstatera att oppositionen på det stora hela är mycket nöjd med regeringens politik.
När jag satt och skrev det här anförandet insåg jag att jag har sagt liknande saker i ett antal debatter sedan jag blev invald i riksdagen i valet 2010. Det här är faktiskt en av de mest förutsägbara debatter vi har här i kammaren. Vi säger ungefär samma sak varje år. Vi slår oss för bröstet och konstaterar att vi har lyckats höja studiemedlen trots finanskriser som har kommit och gått, medan oppositionen tycker att vi borde ha gjort mer. Så kontrar vi med att peka på att det faktiskt är bättre än någonsin för en svensk student.
Sedan vi började mäta på det sätt vi gör i dag har studiemedlet aldrig gett mer. Man har aldrig fått mer för pengarna än nu. Förra året - trots att man kunde konstatera att man aldrig tidigare hade fått så mycket för studiemedlen - gick det från bra till bättre. Tillskottet på nära 500 kronor märktes tydligt i alla studenters plånböcker, och det var efterlängtat.
Vår främsta utmaning är att inte göra som tidigare regeringar har gjort, alltså att gå från ett studiemedelssystem som har legat på en hyfsad nivå men inte klara av att hålla i och hålla ut. Man har inte följt med index, och studiemedlet har sakta men säkert urholkats. Detta har vi sett under tidigare regeringar. Vi har inte sett det under vår regering, och det är min förhoppning att vi inte kommer att se det under vår regering, för vi ser till att höja studiemedlet. Vi måste se till att vi inte sackar efter.
En annan positiv förändring är att vi har höjt fribeloppet. Det finns många studenter som vill arbeta. Det finns många studenter som tycker att det är ett bra sätt att kombinera studier och arbete. De ska i normalfallet inte straffas för detta. Vi ska anpassa politiken och systemen så att det ska funka att jobba extra några timmar i veckan eller att jobba på somrarna utan att det går ut över vad man får från studiemedelssystemet. Där är vi för breda grupper. De allra flesta klarar sig nu inom det höjda fribeloppet, men jag och Centerpartiet anser att det kan finas anledning att ytterligare se över detta. Visionen bör vara att kanske till och med slopa fribeloppet, för det är inte ett problem att folk jobbar.
Även om jag alltså kan konstatera att de stora grupperna av studenter har det bättre än på länge, kanske bättre än någonsin, finns det anledning att fortsätta utveckla det svenska studiemedelssystemet. Stora grupper har fortfarande en otillfredsställande situation. Det handlar om studenter med barn och om dem som vill börja studera mitt i livet och kanske vill gå från arbete till studier.
Det kommer naturligtvis alltid att finnas tröskeleffekter. Om man går från heltidsjobb till att börja studera kommer det att vara ett ekonomiskt avbräck, och detta är förstås inte minst kännbart om man har barn. Det här måste vi antagligen se över och ta ytterligare steg för att fler grupper ska se det som en möjlighet att studera även om de har barn och befinner sig mitt i livet.
Jag vill också efterlysa att vi hyfsar debatten lite. Jag tycker mig se en viss misstänksamhet - "förakt" är ett starkt ord - mot studielån från oppositionens sida. Studielån är ju fantastiskt bra. Det är något som man inte främst ska lyfta fram som en lånefälla eller liknande.
Det första man ska säga är att studielånen kanske är de billigaste pengar man någonsin lånar. Det är ett subventionerat lån. Staten garanterar och ser till att du får det billigaste lån du troligtvis någonsin får. Detta, Adnan Dibrani, är inte något som man kan höja hur som helst utan att det kostar något - du nämnde att man skulle kunna höja lånedelen till 20 000 utan att det skulle kosta något. Det är klart att det kostar! Det är subventionerade lån. En subvention är en kostnad. Tyvärr betalas inte heller alla studielån tillbaka. Detta är alltså något som vi skattebetalare bidrar med till landets studenter. Studielån är något bra, och det ska vi se och uppmuntra.
Avslutningsvis vill jag säga att det känns historiskt att få vara med i en regeringsallians som under vad som verkar bli en serie lågkonjunkturer ser till inte bara att studiemedelssystemet inte urholkas utan dessutom att studiemedlen höjs, så att studentbudgetarna går ihop. Man har aldrig fått så mycket för sitt studiemedel som nu. Detta har vi lyckats med trots konjunkturen - inte tack vare.
Som jag nämnde finns det grupper av studenter som fortfarande inte har en så bra situation som de förtjänar. Det måste vi se och följa. Där måste vi återkomma med nya förslag, men på det stora hela får man vara väldigt nöjd med politiken på det här området.