Herr talman! Innan bytet på talmansstolen hade vi en diskussion om gymnasieskolan. Vi hade en debatt om att vara överens om problembilder och problemlösningar. Vi kanske också var överens om målen.
Det är svårt att inte börja i den ändan när man har lyssnat på de två första talarna i den här debatten. Mycket av det som både Adnan Dibrani och Jabar Amin har varit inne på om vikten av studiestöd, att det ska vara generöst och tillgängligt för alla, håller jag med om - till punkt och pricka. Det kan låta tråkigt i en politisk debatt. Det blir ingen stuns i debatten om vi är överens i allt.
Men det är vi faktiskt! Det är bra att det också finns frågor där vi kan ha en samsyn, åtminstone om målen. Studiestödet är verkligen en sådan fråga.
Det är inte så konstigt. Jag kan använda andra ord för att säga vad de båda föregående talarna har sagt. Om vi vill ha ett samhälle där det finns möjligheter för individer att förverkliga sina liv, att välja utbildning, att gå vidare i livet, måste vi ge den ekonomiska möjligheten. Det gör vi i Sverige. Dessutom är det bra för hela vårt land eftersom vi inte är så många. Ska vi lyckas i en globaliserad värld med tuff konkurrens måste vi se till att alla som vill utbilda sig och vara med och bygga landet får möjlighet att göra det. Det är precis det som är poängen.
Det är alltid fascinerande med diskussionen i ett ämne som detta, där man är så pass överens om utgångspunkterna och så överens om att det ska vara generöst. Debatten blir väldigt märklig. Det blir någon sorts diskussion om vem som kan vara mest generös.
Jag kunde inte låta bli att fastna lite grann i Adnan Dibranis formulering när han kritiserade det sätt som studiemedelshöjningen hade skett på. Om jag uppfattade det rätt var formuleringen så här: De som "drabbades" av borgerlighetens studiemedelshöjning var olika grupper. Herr talman! Smaka på den formuleringen: Den som "drabbades" av höjningen.
Jag kan ha respekt för att vi diskuterar hur stor låneandelen ska vara och hur stor bidragsandelen ska vara. Men faktum är att vi har lyckats med detta som har varit viktigt, nämligen att fortsätta att förbättra villkoren för studenter, bland annat genom två viktiga höjningar av studiemedlet. Det har dessutom gett effekter, om vi tittar på vad som har hänt.
Det är inte bara det att vi är generösa om vi jämför med andra länder. När vi har haft den här debatten tidigare där jag har varit med har företrädare för oppositionen sagt: Det spelar väl ingen roll att vi är mest generösa i världen - man ska ju klara sig här i Sverige. Det kan jag ha förståelse för. Jag kan tycka att det är en viktig poäng som oppositionen ibland har framfört. Det är ju en klen tröst att säga till någon som har svårt att få ihop pengarna till hyra, till mat och till studentlitteratur att det åtminstone är ett mer generöst system än på alla andra platser på jorden. Det hjälper inte den personen. Men det är en viktig poäng att också berätta hur det ser ut jämfört med andra länder.
Det viktiga är då: Vad har hänt i Sverige? Titta på många av de utvärderingar som sker! En av de ganska intressanta punkterna var det som kom fram 2010 när man konstaterade i utvärderingen att studiemedlets köpkraft i Sverige inte har varit så hög sedan det studiemedelssystem som vi har infördes. Studiemedlen har aldrig haft så hög köpkraft.
Vad gjorde vi efter det? Ja, då höjde vi en gång till. Och om man tittar i den senaste utvärderingen från CSN ser man att andelen studenter som upplever att studiemedlet täcker alla omkostnader aldrig har varit så hög som den är nu. Det är absolut ingen majoritet som tycker det - jag har full respekt för att det inte är så enkelt. Men det går ändå i rätt riktning.
Herr talman! Det blir spännande. Det är vissa tidningsartiklar som alltid återkommer. Just nu är det Eurovision, som alltid i maj. Nästa månad är det vädret i midsommar. Framåt augusti brukar alltid artikeln om att det inte går att leva på studiemedlet komma. Vi är överens om mycket, men det är tack vare den här regeringens åtgärder som det numera inte är lika många sådana artiklar. Det är lättare att leva på studiemedlet i dag.
Även om vi är överens om mycket är det viktigt att poängtera att det självklart finns frågor som vi kan diskutera framåt. En av dem var den som Adnan Dibrani lyfte om hur fördelningen mellan lån och bidrag exakt ska se ut. En annan fråga som man naturligtvis kan diskutera är hur administrationen av studiestödssystemet ska se ut. Senast hade vi inga bärande skäl att göra någon förändring på CSN. Vi vet också att det finns länder där man låter banker göra det men med en statlig garanti. Det kanske inte är aktuellt nu, men vi måste fortsätta att föra diskussionerna.
Låt oss ta vara på de ganska få debatter där vi är överens om målsättningarna! Sedan kan jag förstå om det känns jobbigt för vänstersidan, som i alla år har pratat om att vi ska vara mest generösa, att nu se sig bli omkörda av en borgerlig regering i generositeten till studenter. Men icke desto mindre gör det mig extra stolt att kunna yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.
(Applåder)