Herr talman! I dag diskuterar vi kommunala frågor. Det är ett ganska vitt och brett område, där det finns många motioner inom många ämnesområden.
Det som helt har upptagit debatten den senaste tiden och som det också är fokus på de kommande veckorna är den utredning som Ilmar Reepalu har kommit med om hur vi ska se på privata företag som tar ut stora vinster i välfärden.
Här har regeringen och regeringens samarbetspartier varit tydliga. Huvudprincipen borde rimligen vara att det som vi gemensamt avstår till gemensamma resurser och angelägenheter också ska användas till det.
För ett antal år sedan hade Sverigedemokraterna en liknande uppfattning. Men under resan i riksdagen, där man har fått ett avgörande inflytande i många frågor, har man bytt fot. Detta kan man spekulera om. Jag har mina teorier. Men det är egentligen inte det intressanta. Det intressanta är vad som är skälet.
Nu ägnar vi oss åt en debatt i riksdagens kammare som handlar oerhört mycket om principer, om värderingar, om hur vi ser på pengar och marknadsvärde och framför allt om hur vi ser på människovärde.
I Sverigedemokraternas anförande nämner man inte detta över huvud taget. Man talar om någonting annat.
Jag vill därför gärna veta: Vad är Sverigedemokraternas uppfattning? Varför har ni bytt fot, och varför är det viktigt att man ska få tjäna stora pengar på barn, unga, gamla och sjuka, pengar som kan delas ut till riskkapitalbolag i skatteparadis i stället för att de resurserna stannar i välfärden så att vi kan höja kvaliteten och göra det bättre för vanligt folk i vårt land?
(Applåder)