Herr talman! Som mina kollegor har varit inne på är det glädjande att riksdagen ligger på regeringen om att återkomma med förslag på hur man tänker arbeta för att öka mångfalden inom välfärdssektorn.
Det är viktigt med flera aktörer, eftersom konkurrens bidrar både till att säkra valfriheten för invånarna och till att säkra utvecklingen av kvaliteten på välfärden och innovativa sätt att arbeta så att våra skattemedel används på bästa möjliga sätt.
I morgon är sista dagen att svara på remissen om Ilmar Reepalus välfärdsutredning. Det är ingen hemlighet att det är mycket tung kritik som kommer, inte bara från de företag som skulle drabbas av konsekvenserna utan även från allt från socialdemokratiska kommunalråd till Konkurrensverket, Riksrevisionen och Kammarrätten i Stockholm.
Det är inte så konstigt, för förslagen skulle få långtgående konsekvenser som inte bara slår mot vinstdrivande företag utan även mot exempelvis föräldrakooperativ och stiftelser, vilket innebär att invånarna i slutändan är de som drabbas.
Det som slår mig när jag läser utredningen är att man först konstaterar att kvaliteten bedöms vara likvärdig i privata och i offentligt drivna verksamheter. Vissa delar är bättre här, och andra är bättre där. Sedan visar man att företag i välfärdssektorn gör vinst, även om man fick leta ett tag för att hitta ett nyckeltal som visar på det.
Av detta drar man sedan slutsatsen att man ska stoppa företag från att göra vinst. Hur landade man där? I min värld vore den naturliga frågan: Om privata företag levererar likvärdiga tjänster och produkter med samma kvalitet som kommuner och landsting, men gör det till en lägre kostnad, varför har då kommunerna och landstingen högre kostnader för att leverera samma produkter och tjänster?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala frågor
Hur kan samhällsproblemet för socialdemokrater, miljöpartister och vänsterpartister vara att företagen gör vinst? Varför är inte frågan som vi diskuterar: Vad kan kommuner och landsting göra annorlunda?
Det finns naturligtvis mycket annat i utredningen som man kan nämna, inte minst godtycket. Det kan gälla ordval eller att bara vissa branscher ska hindras från att göra vinster med skattemedel - tillfälligtvis kvinnodominerade branscher. Och ironin i argumentet att undanta upphandling av tillfälliga asylboenden för att leverantörer riskerar att lämna marknaden går inte att missa. För varför skulle det bara gälla tillfälliga asylboenden? När det sedan kommer fram att Socialdemokraterna vill undanta vinsttak för sjukvård och omsorg och bara sätta dit privata skolor undrar man verkligen hur de resonerar.
Nej, regeringen borde göra det som riksdagen tillkännagav redan förra året och i år igen, nämligen ta fram förslag som säkerställer att vi även i framtiden har en gemensamt finansierad välfärd av hög kvalitet, oberoende av vem som levererar den.
Vad gäller andra samhällsproblem som av ideologiska skäl har dragits in i debatten om vinster i välfärden - som att skatter eventuellt inte betalas i Sverige eller att vi har segregerade verksamheter inom skolan och sjukvården - är det angeläget att ta tag i dem riktat och på sätt som löser problemen, inte bara så att det låter bra för de egna väljarna.
Beträffande skatteparadis var det, inom parentes sagt, alliansregeringen som påbörjade arbetet med begränsade ränteavdrag, avtal med skatteparadis och deltagande i olika arbetsgrupper i det internationella samarbetet inom OECD.
Lägg det offentliga fokuset på att långsiktigt säkerställa att invånarna kan erbjudas välfärdstjänster av god kvalitet, av både kommuner och landsting och av andra aktörer. Diskutera gärna hur kommuner och landsting kan arbeta mer effektivt. Fler aktörer inom välfärden är ett sätt, och då får vi konkurrens. Konkurrens främjar inte bara patienter, elever och brukare utan även innovation och förbättrad produktivitet och effektivitet. Det bidrar till att vi har större kontroll över skattemedlen, och det främjar hela samhället.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 1 mars.)