Fru talman! Det här lilla betänkandet är ett myck-
et viktigt betänkande, för det handlar om hur vi ge-
nom vårt sätt att organisera underlättar eller omöjlig-
gör den demokratiska processen.
I vårt land diskuteras det snarare hur kompetens-
fördelningen mellan EU-nivån och medlemsstaterna
bör se ut framöver, och här finns ett forum inför re-
geringskonferensen 2004. Här stimulerar EU 2004-
kommittén en bred och öppen debatt i Sverige om hur
EU ska utvecklas i framtiden. Men hur det ser ut för
den enskilda medborgaren i Sverige i förhållande till
olika myndigheter förs ingen egentlig diskussion om.
När Heby kommuns invånare röstar för att tillhöra
Uppsala län blir det ändå stopp, trots att Heby kom-
munfullmäktige, Kammarkollegiet och majoriteten i
riksdagen går på samma linje.
Regeringen har överlämnat en proposition, De-
mokrati för det nya seklet, 2001/02:80. Utgångs-
punkten är att det medborgerliga deltagandet ska öka.
Marginalisering, utanförskap och passivitet är demo-
kratins främsta utmaningar framöver, säger man.
Egentligen säger regeringen i propositionen
2001/02:7, Regional samverkan och statlig länsför-
valtning, ja till att göra en genomgripande översyn av
hela uppgifts- och ansvarsfördelningen inom den
samhälleliga organisationen i Sverige. Men motionen
som begär att riksdagen ska begära en förutsätt-
ningslös genomgång av hur Sveriges framtida regio-
nala indelning ska se ut och ge förslag till en sådan
avstyrks i detta betänkande. Jag finner detta inkonse-
kvent och ologiskt. Det skulle vara ett ja till motionen
i enlighet med den propositionen.
Fru talman! Motionen tar upp indelningen för alla
de myndigheter som finns representerade i Sverige
och att vi har en för stor offentlig överrock. Gränser-
na för polisorganisationen, för skolverksorganisatio-
nen, för vägverksorganisationen osv. är olika, för att
inte tala om den ineffektiva AMS-kolossen. Till detta
kommer olika målområden som ska få ekonomiskt
stöd i olika omfattning.
När pusslet ska läggas faller inte bitarna på plats.
Det försvårar en regionalisering i ett land där mottot
är att hela Sverige ska leva. Det omöjliggör att på ett
bra sätt leva upp till subsidiaritetsprincipen, där be-
slutshierarkin ska utgå från att medborgaren och
familjen är de bästa beslutsfattarna. Det är när dessa
inte klarar att på egen hand besluta och finansiera
verksamheten som Kristdemokraterna menar att be-
sluten ska flyttas till kommunal-, landstings- eller
statlig nivå. När en verksamhet växt ur nästa nivå
flyttas den uppåt. Det måste alltid vara den högre
nivån som har bevisbördan. Stödet ska alltså vara
subsidiärt, dvs. motsvara de behov som finns. I dag
finns en alltför omfattande byråkrati med ärenden
som kryssar härs och tvärs.
Fru talman! Över tre fjärdedelar av landets regi-
on-, landstings- och kommunstyrelseledamöter vill att
det regionala utvecklingsansvaret ska flytta från läns-
styrelserna till någon form av regionalt självstyrelse-
organ enligt en gallupundersökning från Landstings-
förbundet år 1999. Vi måste ta PARK-utredningens
förslag på allvar.
Men det regeringen sysslar med i dag är att för-
stärka sin egen roll. Man går ifrån närdemokratin, den
kommunala självstyrelserollen, så starkt att min hem-
kommun känner att man inte har underlag för att
lägga budgeten för år 2003 i dag, ett halvår före. Det
är skrämmande. Man nyper åt sig makten och lägger
beslut om att få sälja kommunala bostäder eller inte i
händerna på tjänstemännen på länsstyrelserna. Från år
2003 ska t.o.m. länsstyrelsen utses av regeringen.
T.o.m. i dag har den utsetts av landstingen. Nu för-
svinner subsidiaritetsprincipen helt när regeringen
genom att utse länsstyrelsen ska markera att regering-
en har det fulla politiska ansvaret för länsstyrelsens
verksamhet. Jag skulle vilja säga att det inte handlar
om det fulla ansvaret utan om den fulla kontrollen.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 1
under punkt 1. Den politiska organisationen måste ge
goda möjligheter till nära och återkommande kon-
takter med invånarna. De olika rollerna måste bli
mera tydliga. Indelningar och gränser måste ses över
för att skapa bättre tydlighet. Renodlingen mellan
politiska uppdrag och tjänstemannauppdrag måste bli
bättre. Det strider mot demokratin att så handlings-
förlama en kommunfullmäktigeförsamling att den
inte kan besluta om försäljning av det kommunala
bostadsbolaget eller besluta om budgeten ett halvår i
förväg på grund av en klåfingrig och maktfullkomlig
regering.
Därför kan jag inte förstå att när regeringen i pro-
position 2001/02:7 Regional samverkan och statlig
länsförvaltning säger ja till att göra en genomgripan-
de översyn av hela uppgifts- och ansvarsfördelningen
inom den samhälleliga organisationen i Sverige att
man i betänkandet yrkar avslag på den motion som
för fram förslag om en förutsättningslös utredning.