Fru talman! Vi behandlar nu socialförsäkringsutskottets betänkande om socialförsäkringsfrågor. Det handlar till stor del om den trygghet som ska fånga upp oss när vi drabbas av sjukdom eller skada. Det är stora och viktiga frågor, även när vi inte har en pandemi att hantera. Men den här krisen sätter verkligen ljus på våra socialförsäkringssystem och manar till eftertanke.
I sådana här lägen, då ovisshet och otrygghet drabbar väldigt många, är det oerhört viktigt att vi agerar snabbt, resolut och i bred enighet. Det har onekligen gjorts i det här fallet.
Innan jag går vidare med att redovisa den socialdemokratiska socialförsäkringspolitiken lite mer allmänt vill jag passa på att nämna några av de åtgärder som regeringen har vidtagit på sjukförsäkringsområdet. Slopad karens och slopat läkarintyg under de första dagarnas sjukdom har varit helt nödvändiga åtgärder för att minska smittspridningen och avlasta sjukvården, som behöver samla resurserna till att vårda de sjuka och rädda liv. Man ska kort och gott kunna stanna hemma om man har symtom, utan att behöva oroa sig för ekonomin.
Ett annat viktigt besked är att om en behandling eller operation ställs in eller skjuts upp på grund av att sjukvården nu är så djupt ansträngd ska man inte förlora sin sjukpenning.
Trots kraftfullt agerande drabbas samhället hårt. Den här krisen synliggör vikten av att ha starka sjukvårds- och trygghetssystem. Men samtidigt ser vi de brister som finns i systemen. Många drabbas i dag av sjukdom eller arbetslöshet. Vi är många som ser det på nära håll och berörs.
Det positiva i allt elände är ändå att samhällsgemenskapen träder fram. Jag tycker att vi ska ta till oss det och bygga vidare på just det.
Fru talman! Sjukdom och ohälsa drabbar redan utsatta och svagare grupper i samhället särskilt hårt. För oss socialdemokrater är en trygg och väl fungerande sjukförsäkring en del av det starka samhället. Det ska finnas där för oss när vi är som allra svagast. Principen är enkel: Vi betalar när vi är friska, och vi får tillbaka när vi är sjuka.
Vi vill ha en sjukförsäkring som innebär att den som är sjuk och inte kan arbeta har rätt till snabb rehabilitering och ekonomisk trygghet under den tid man behöver. När olyckan är framme ska det inte vara sjukförsäkringen man är orolig över. Men jag vet att det för många i samhället i dag är tvärtom. Vi är många i den här kammaren som har kommit i kontakt med personer som har nekats sjukskrivning och hänvisats till Arbetsförmedlingen utan att förstå varför.
Det finns mycket vi socialdemokrater vill göra för att förbättra sjukförsäkringen där vi ännu inte har nått hela vägen fram. En del saker har vi genomfört. Vi har avskaffat den bortre tidsgränsen, vi har höjt taket så att fler får en rimligare ersättning och vi har sett till att en nationell samordnare sätter fokus på den enskilde i sjukskrivningsprocessen. Vi har tagit initiativ till en bred kraftsamling för att få ned de stegrande sjuktalen, och vi vill förstärka rehabiliteringen.
Samtidigt har vi sett att Försäkringskassans tillämpning har lett till att fler människor upplever att de inte får den trygghet de behöver i en utsatt situation. Det synliggör att regelverket inte ger tillräckligt skydd. Därför fortsätter regeringen med sitt arbete.
En utredning om sjukersättning för dem med varaktigt nedsatt arbetsförmåga har precis tillsatts. Sverige har OECD:s tuffaste krav för att få sjukersättning, trots att vi vet att en stor andel av dem som nekas ersättning saknar arbetsförmåga. Det är inte rätt att tvinga dessa personer att söka sjukintyg om och om igen, uppta resurser i hälso- och sjukvården eller gå med en klump i magen av oro för hur man ska få ihop ekonomin när livet är svårt.
En annan utredning har nyligen presenterat slutsatser angående tillämpningen av det som i sjukförsäkringen kallas normalt förekommande arbete och särskilda skäl. En del i rehabiliteringskedjan är att man efter 180 dagar prövar arbetsförmågan mot, som det heter, normalt förekommande arbete. Om man anses ha arbetsförmåga att utföra något tänkbart arbete, oavsett om det finns i verkligheten eller inte, nekas man i regel den ersättning man förväntas få och ska ställa sig till arbetsmarknadens förfogande. Några särskilda skäl för undantag verkar inte förekomma.
Vi socialdemokrater tycker att det är rimligt att det finns kontrollstationer under sjukskrivningsprocessen. Det kan vara okej att prövas mot annat arbete än hos den nuvarande arbetsgivaren. Men lika rimlig som en sådan prövning är, lika märkligt blir det att man, om man har ett jobb som man kan komma tillbaka till, behöver söka ett arbete bara för att man inte får den där operationen som man väntar på. Den typen av kantighet och stelbenthet faller långt utanför rimlighetens gräns, och bedömningarna uppfattas av många som rättsosäkra och svåra att förstå.
Precis den här problematiken lyfts upp och analyseras i delbetänkandet En begriplig och trygg sjukförsäkring , som presenterades tidigare i våras. Värt att nämna är att om förslagen i utredningen om normalt förekommande arbete vinner gehör ska de i framtiden specificeras och vara angivna. Det föreslås också fler undantag från att pröva arbetsförmågan mot hela arbetsmarknaden, exempelvis när det finns skäl att tro att återgång i arbete hos arbetsgivaren är möjlig och för personer som närmar sig pensionsålder. När det väl är dags för oss här i kammaren att fatta beslut om förslagen hoppas jag att vi tillsammans är redo att göra sjukförsäkringen tydligare, tryggare, mer generös och bättre.
Fru talman! Det finns egentligen väldigt mycket mer att säga om de här frågorna, och det kommer vi att återkomma till efter krisarbetet. Pandemin sätter oss alla på prov. Den visar oss hur viktiga våra sjukvårdssystem är. Tillsammans ska vi ta oss igenom coronakrisen. Vi klarar det om vi håller ut och håller ihop men håller avstånd.
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.