Herr talman! Visst är vi alla glada när vi får vårt första jobb. Vi kan börja betala saker själva, göra egna val och ta ansvar för de beslut vi fattar utifrån den ekonomiska kraft vi har.
Det är tyvärr så att det man får in på sitt konto inte är hela kostnaden för företagaren eller kommunen utan en del av kostnaden. Studier visar att svenskarna i gemen inte vet hur högt skattetrycket är. En viktig orsak till detta är att stora delar av skattetrycket kan betecknas som dolda.
Detta är problematiskt av flera anledningar, inte minst för att det försvårar för medborgarna att bedöma huruvida de får ut det som utlovas av de inbetalade skattepengarna. Om stora delar av skatterna är dolda för medborgarna är det också svårare att bilda opinion för lägre skatter, men samtidigt enklare att höja desamma.
Vad kan man då göra åt detta? Offentliga arbetsgivare måste visa vägen genom att tydligare redovisa samtliga skatter och avgifter på lönebeskedet. Uppgifterna bör omfatta såväl de lagstadgade avgifterna som de avgifter som avtalats med de fackliga organisationerna, så kallade avtalsförsäkringar och avtalspensioner.
Vissa arbetsgivare inom både privat och offentlig sektor redovisar detta redan i dag, men de flesta löntagare får inte den informationen. Även i detta sammanhang borde den offentliga sektorn föregå med gott exempel och snarast synliggöra skatter och avgifter på lönebeskedet.
Vi måste se till att människor har kunskap om den totala skattebördan, samtidigt som människors möjligheter till egna val måste öka genom att det totala skattetrycket minskar. De egna valen och möjlighet att forma sina liv är framtiden, och vägvalen för den enskilda familjen ska avgöras på hemmaplan bland familjens medlemmar och inte av ledamöter i Sveriges riksdag.
Det är inte nog med att en hel del skatter är dolda för medborgaren. Vi skapar även problem för en företagare som till exempel ska inställa sig till skattemål, då man är tvungen att i förväg betala en utdömd skuld i väntan på avgörande i domstol. Det kan få orimliga konsekvenser för en småföretagare och orsaka svårigheter med likviditeten och i värsta fall skapa ännu större problem.
Det vore rimligt att se över de anståndsregler som finns så att fler omfattas av dem när konsekvenserna kan få förödande effekter. Vi måste inse att småföretagare är de som kan skapa nya jobb, samtidigt som de ganska ofta sätter både pengar och tillgångar på spel för att förverkliga sin dröm om ett eget företag och förhoppningsvis lyckas.
En försvårande del är när du sitter i en aktiebolagsstyrelse och följer de mått och steg du ska göra i styrelsen enligt lag. Om det uppstår kapitalbrist finns ändå en möjlighet att du kan hållas ansvarig för skatteskulder. Man kan fundera på att de mått och steg man ska ta som bolagsstyrelse enligt lag inte räcker för skatteskulder men för andra borgenärer. För mig skulle det givetvis vara rimligt att ha liknande regler oavsett till vem skulden uppstår.
Man kan också lägga till den administrativa bördan på småföretagen som alliansmotionerna handlar om. Även jag anser att det borde utredas och åtgärdas så att administrationen för den enskilde småföretagaren minskar så mycket som möjligt. Det borde vara en hög prioritet att mer tid kan ägnas till företagarens kärnverksamhet och mindre till administrationen.
Herr talman! Det går inte att vara folkbokförd på två adresser, vilket gör att ett växelvis boende inte avspeglas i folkbokföringsregistret. Av alla särlevande föräldrar har cirka en tredjedel barn som bor växelvis, det vill säga att barnet bor lika mycket tid hos vardera föräldern. Andelen barn som bor växelvis har ökat kraftigt sedan 90-talet, men det framgår inte i folkbokföringen.
En enkätundersökning som Försäkringskassan genomfört visar att för endast 60 procent av barnen med särlevande föräldrar stämmer folkbokföringen överens med var barnet mestadels faktiskt bor. Detta är anmärkningsvärt, eftersom de flesta analyser om hushållens sammansättning och situation vad gäller ekonomisk standard baseras på barnets folkbokföring.
Exempelvis överskattas antalet barn som bor med ensamstående mammor. I de allra flesta fall där folkbokföringen inte överensstämmer med var barnen mest bor, bor barnen växelvis. I dessa fall underskattas sannolikt barnens ekonomiska situation då den andre förälderns ekonomi inte räknas med i statistiken.
Det finns en stark upplevelse av orättvisa i gruppen vars barn bor växelvis då de familjeekonomiska stöden betalas ut till den förälder som barnet är folkbokfört hos. Att barnen bara är folkbokförda på en adress innebär också att brev från myndigheter, sjukvård, skola med mera normalt bara skickas hem till en. Det är till den där barnet är folkbokförd. Den andra föräldern riskerar att missa viktig information, och i värsta fall undanhåller en förälder informationen från den andra.
Vi Kristdemokrater anser därför att reglerna för folkbokföringen och för bidrag där folkbokföringen spelar roll ska ses över med inriktningen att minska riskerna för konflikter mellan föräldrarna, vilka jag anser har ökat över tiden.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till Alliansens reservation nr 11 och Kristdemokraternas reservation nr 19.