Fru talman! I exempelvis den region som jag verkar i, bor i, lever i och kommer ifrån, det vill säga Stockholm, kan man fundera lite när man tittar på den ansträngda offentliga vården. Man har där sagt upp 1 000 personer. De har fortfarande inte fått något som helst tillmötesgående från den sittande majoriteten när det gäller om de får tillbaka sina jobb eller inte. I en sådan situation, det vill säga när man ser att vården krymper i det offentliga, kan man fundera över vad man ska göra med den privata vården.
Vi är som sagt inte emot den privata vården i sig, utan vi är emot vinstuttaget. Man kan se på vad som nu har hänt inom äldreomsorgen. Det tycker jag är superintressant. Vad inom äldreomsorgen kan man meka med? Nu talar vi i och för sig inte om äldreomsorg. Jo, det handlar om personalen. I den privata sektorn ser man till att ha färre anställda som har heltidsjobb och fasta arbeten.
Vad ska styra sjukvården? Jag tycker att det mer och mer har blivit en tillgänglighetsfråga. Vården får heller inte bli något slags shop around, som det exempelvis har blivit inom nätläkarverksamheten.
Det är intressant att en aktör - jag ska inte nämna den vid namn, fru talman, eftersom man inte ska göra det i denna sal - har frågat regionerna om man inte kan få gå in och testa loss i alla regioner. Regionerna fick inte göra det. Jag tror att det handlade om att de skulle bli skinnade på sina pengar. Man kan fundera på det.
Man kan också fundera över privata aktörer som mitt under coronan smäller upp sina hälso, sjuk- och vårdcentraler på Östermalm eller Norrmalm i Stockholm, där hälsoläget är jättegott, i stället för i Kista, Rinkeby, Farsta och så vidare.
Man kan fundera över vem som ska styra hälso- och sjukvården. Det borde kanske vara politiker. Jag tycker att väldigt många politiker nu sitter på åskådarplats och låter marknaden sköta en del av vården. Jag vill inte ha det som i exempelvis USA, utan jag vill ha en sjukvård där alla har tillgång till det bästa.