Fru talman! När det gäller den första frågan om att hålla koll på vilka som jobbar låter det som att vi borde kunna hitta en väg framåt. Att bara konstatera att vi gissar varje gång känns inte bra, utan vi borde veta vilka som arbetar och vilka kompetenser de har så att vi också kan bedöma utbildningsbehovet bättre framåt.
När det gäller arbetsgivarnas ansvar håller jag helt och hållet med om att det är så det ska se ut. När Läkarförbundet gjorde en undersökning för två år sedan - den kan vara inaktuell nu - var det 6 av 21 regioner som hade en peng med i vårdvalssystemet till vårdcentralerna för fortbildning. De andra hoppades uppenbarligen att de ändå skulle ha pengar över till fortbildning, men för att få råd med fortbildningen måste de ju dra ned på all annan verksamhet.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kompetensförsörjning och prioriteringar inom hälso- och sjukvården m.m.
Det är verkligen en politisk fråga hur vi prioriterar fortbildning. Om arbetsgivarna inte gör det självmant tycker jag att vi borde grunna på att koppla legitimationen till att arbetsgivaren som anställer legitimerad personal säkrar att personalen kontinuerligt får fortbildning av god kvalitet. Och när jag säger fortbildning menar jag inte de där inspirationsföreläsningarna där man får en röd eller grön hatt på sig, utan det ska handla om kvaliteten och innehållet i yrket.
Borde vi ändå inte kunna styra på ett bättre sätt att legitimerad personal får fortbildning?