Fru talman! För vilken gång i ordningen vi debatterar just trygghet och studiero i skolan i denna kammare vet jag inte. Men jag vet att Socialdemokraterna har misslyckats, och jag vet att misslyckandet är totalt.
Nyligen kunde vi exempelvis läsa om ett stort gängbråk mellan två gäng med afrikanskt ursprung på en gymnasieskola i Katrineholm. Det var så våldsamt att skolan tvingades larma polisen och avbryta undervisningen för dagen. Katrineholm är en av många kommuner som befinner sig i en omvälvande demografisk förändring. Men det är inte första gången något liknande händer. Detta är bara ett exempel av väldigt många. Under en lång rad av år har vi kunnat ta del av en lång rad artiklar om slagsmål, knivskärningar, våldtäkter och gängbråk på skolor, där såväl lärare som elever har farit illa och ibland till och med väldigt illa.
Frågorna jag ställer mig är följande: Hur tänker man egentligen? Förstod man inte att detta skulle hända? Om man hade lagt mer tid på att lyssna på Sverigedemokraterna och kanske till och med uppmärksammat nödropen från skolpersonal och elever hade förmodligen situationen sett annorlunda ut. Men man var fullt upptagen med att sopa problemen under mattan, att förneka, att ljuga och att skuldbelägga och smutskasta allt och alla som över huvud taget varnat för detta genom åren.
Fru talman! En förutsättning för lärande är naturligtvis en god arbetsmiljö. Men skolan präglas, som vi vet, tyvärr alltför ofta av motsatsen. Våld, mobbning, sexuella trakasserier och etniska och religiösa motsättningar har fått fäste i svensk skola. Det måste såklart hanteras med kraft.
En viktig förklaring till att det ser ut som det gör är naturligtvis den totalt misslyckade och missriktade invandringspolitiken. Den har skapat ett hårt, ett kallt och ett svårt segregerat och splittrat samhälle. Nu ser vi hur det har trängt in i våra skolor.
En annan förklaring är att lärarnas auktoritet och möjlighet att upprätthålla disciplin i klassrummen under flera decennier har monterats ned. Den socialistiska flumskolan är tyvärr på väg att besegra kunskapsskolan.
Men den kanske viktigaste förklaringen är faktiskt den totalt misslyckade kommunaliseringen av den svenska skolan. Det är en väldigt viktig förklaring till att det ser ut som det gör. Det är där vi har huvudförklaringen till den svårt segregerade skolan, som naturligtvis har spätts på av den totalt missriktade och misslyckade invandringspolitiken.
Det är inte minst därför som svensk skola behöver ett statligt huvudmannaskap. Det har vi varit noga med att understryka i alla år. Det handlar såklart om en finansieringsmodell som kan bli mycket mer rättvis. Jag tror att vi nu är åtminstone tre partier som har landat i den slutsatsen. Det är bra, och det är viktigt. Men det handlar också framför allt om framtagandet av tydliga nationella riktlinjer. Det är viktigt, för har vi tydliga nationella riktlinjer kan vi garantera en skola där lärare, elever och föräldrar vet vad det är för regler som gäller och där lärarna vet att de blir uppbackade när de agerar. Man lämnas inte ensam när man agerar kraftfullt, utan man vet vad det är för regelverk som gäller. Och detta gäller då alla skolor utan undantag.
Elever som inte fungerar i den normala skolsituationen ska självklart, som vi brukar påpeka, utan undantag flyttas till jourskolor eller jourklasser. Om det finns elever som begår särskilt grova brott ska de flyttas till särskilda pliktskolor. Syftet med det är inte att straffa dem, utan att dessa barn, elever och ungdomar ska kunna få hjälp med sina problem samtidigt som de barn som är utsatta ska kunna gå till skolan utan att känna rädsla eller ha en klump i magen. Det handlar också om att ge lärarna möjlighet att få en god arbetsmiljö.
Vi behöver en skola som genomsyras av sammanhållning. Vi behöver en skola som genomsyras av en förståelse för vårt kulturarv och våra gemensamma normer och värderingar. Det är där vi hittar en stor del av förklaringen till hur skolan historiskt har sett ut, det vill säga det har varit en sammanhållen skola. Men i takt med massinvandringen och mångkulturalismen har detta slagits sönder. Sedan har kommunaliseringen bara gjort det hela värre.
Regeringen lyfter i propositionen Skolans arbete med trygghet och studiero fram ett antal förslag som förvisso är bättre än dagens regelverk, men de är långt ifrån tillfredsställande och tillräckliga. I stället för att i grunden reformera regelverket och göra det klart och tydligt att skolorna, rektorerna och lärarna ges långtgående befogenheter att upprätthålla ordning i klassrummen blir det tyvärr ett lappande och lagande.
Det blir en tungrodd och svårhanterlig lagstiftning med behov av tillämpningsföreskrifter och praxis. Det riskerar att ta udden av de föreslagna ändringarna. Även om propositionen är ett steg i rätt riktning finns mycket kvar att önska. Vi hade naturligtvis velat att man gått fram betydligt hårdare.
En omplacering ska naturligtvis gälla så länge som den behövs. Det ska inte finnas någon bortre tidsgräns, utan den ska gälla så länge elevens uppförande visar att den behövs. Den dag då eleven är mogen att gå tillbaka till ordinarie undervisning ska det ske, det vill säga det ska inte finnas någon bortre tidsgräns. Detsamma ska gälla avstängning. Elevers säkerhet och trygghet måste väga tyngre. Det ska till och med väga tyngst. Det är ändå det viktigaste, samtidigt som vi naturligtvis försöker hjälpa de elever som har behov av särskilt stöd.
Vi vet att mobiltelefoner utgör ett mycket störande moment i undervisningen. I dag har skolor olika regler för detta. Reglerna kan till och med skilja sig mellan olika lärare på en och samma skola. Det är ohållbart. Vi menar att detta därför bör skrivas in i skollagen för att vi ska få enhetliga regler så att man vet precis vad som gäller.
Ett snarlikt problem gäller skolans ordningsregler. I dag finns ordningsregler på alla skolor i hela landet och till viss del med vitt skilda innehåll. Det är ofta inte själva reglerna som är problemet utan efterlevnaden. Att låta rektorerna ta fram ordningsregler tillsammans med eleverna är att frånhända sig ansvaret för arbetsmiljön. Vi menar att ordningsreglerna ska vara tydliga, men de ska också vara centrala och enhetliga för landets alla skolor. Av denna anledning ska det skrivas in i skollagen att det är Skolverket som ska upprätthålla ordningsreglerna i skolan. Det är också Skolverket som ska också ta fram dem. På så vis säkerställer att det utan undantag är exakt lika för alla skolor.
Avslutningsvis: Både Skolverket och Skolinspektionen pekar på den gränsdragningsproblematik som finns när det gäller rätten att ingripa fysiskt. Regelverket måste naturligtvis utformas så att läraren vid den givna situationen inte drar sig för att agera. Detta är jätteviktigt. I det fall det ska övervägas om åtgärden är proportionell eller inte finns en risk att lärarna även fortsättningsvis inte vågar ingripa. Därför måste regelverket bli tydligare på denna punkt, och regeringen bör i stället återkomma med ett helt nytt förslag. Vi måste kunna erbjuda en skola där alla lärare och elever men också föräldrar vet vilka regler som gäller och att de är lika för alla.
Med detta sagt vill jag yrka bifall till reservationerna 1 och 3.
(Applåder)