Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nummer 6 om konsekvenstrappor. Det är Liberalerna och Kristdemokraterna, om jag inte minns fel, som står bakom den.
Fru talman! Sveriges Radio P4 gjorde en stor enkät i början på hösten. De kontaktade över tusen rektorer på lågstadieskolor och mellanstadieskolor i Sverige och frågade om digitala kränkningar har krupit ned i åldrarna. De frågade nog en bra bit över tusen. Men det var över tusen rektorer från låg- och mellanstadieskolor som svarade på enkäten, och över 600 av dem ansåg att problemen med digitala kränkningar har krupit ned i åldrarna.
En rektor på en mellanstadieskola i Ängelholm sa så här till Sveriges Radio: Inledningsvis såg jag det tydligt i årskurs 6 och 5. Nu kan jag se att det redan i årskurs 2 uppstår situationer som är rakt kopplade till sociala medier.
Lärare som Sveriges Radio intervjuade vittnade om att de tvingas lägga alltmer tid på att hantera konflikter mellan elever på grund av saker som har skrivits på sociala medier.
Elever i tioårsåldern som intervjuades i de olika radioinslagen berättade att de har blivit mordhotade, att de uppmanats att skicka nakenbilder och att de hängts ut i gruppchattar och på anonyma konton.
Fru talman! Det här handlar främst om fyra stora globala digitala plattformar. Det är Tiktok, Snapchat, Instagram och Youtube. Man kan diskutera de företagens ansvarslöshet rätt mycket. Det är väl inte riktigt föremål för dagens debatt, men det bör ändå noteras.
I dag har allt fler skolor infört mobilförbud. De har fått hjälp av den lagstiftning som vi i Liberalerna har drivit igenom och av det opinionsarbete som vi i vårt parti har gjort för att mobiltelefoner inte ska vara i skolan på lektionstid och helst inte heller på raster.
Vi har jobbat för detta år efter år, och år efter år. Det har vi gjort av det enkla skälet att skolan ska vara en plats som är fri från kränkningar, mobbning och sexism. Man ska inte heller hålla på att störa lektionerna. Det ska dock sägas att många av de digitala kränkningarna kan ske utanför skolan. De kan ske på vägen till skolan, och de kan ske på kvällar och helger. Men det är ändå så att detta skapar en massa problem som lärare tvingas hantera. Föräldrarna har ofta inte en susning om vad deras barn gör när de är på de här apparna.
I skolans värld blir det ett stort problem när personer kan smygfotografera. De använder mobiler på olika sätt, de kan störa under lektionerna och de är beroende av mobilerna. Det blir ett ständigt distraktionsmoment, och det skapar konflikter som lärarna sedan måste reda ut. Det tar mer och mer tid.
Om vi ska vara uppriktiga går det här att hantera på rätt många skolor i dag, för man löser saker och ting lokalt. Men det finns också många exempel där en ytterligare skärpt lagstiftning behövs. Det är läraren som bestämmer i klassrummet; så är det, och så måste det vara. Sedan har vi elevinflytande, och det är också jätteviktigt. Men i slutändan är det så med lärare som har gått på universitetet i fem år och som arbetar som lärare att de gör det av en anledning. De gör det inte bara för att vara coacher eller snälla i största allmänhet utan också för att hålla ordning och se till att eleverna lär sig i skolan.
Mobiltelefonerna är ett mycket större problem än vad man förstår i den svenska skolan. Jag är därför lite förvånad över att alla partier inte ställer upp på att vi ska ha en tydlig lagstiftning som ger stöd till lärare och rektorer. Flera partier har reservationer mot detta, och man argumenterar också för att eleverna kan behöva sina mobiltelefoner i undervisningen. Det tycker jag är lite märkligt. Digitala hjälpmedel är jätteviktigt i undervisningen, men det ska väl inte eleverna tillhandahålla själva? Det ska väl inte vara elevernas privata mobiltelefoner som ska användas på lektionerna, utan det är skolans uppgift att tillhandahålla digitala hjälpmedel i form av plattor eller vad det nu kan vara.
Fru talman! Tyvärr finns det många skolor i Sverige i dag där man inte har ordning och reda. Det råder kaos, man skriker grova könsord i korridorerna, personer blir kränkta, man har inte lugna lektioner, folk går och kommer lite som de vill och så vidare. Många skolor är jättebra, men de här exemplen finns också. Det kanske alltid har varit så, men det är inget argument för att inte göra någonting åt de problem som finns nu.
Om vi har en sådan skolmiljö, med en bristande studiero, är det de barn som har det tuffast som slås ut först. Och det sker skoningslöst. Det är de barn som inte har Vilhelm Moberg och Selma Lagerlöf trängandes med varandra i bokhyllan hemma. Det är de som bor trångt, och det är de som inte riktigt alltid kan sitta still utan som är lite mer utåtagerande - som jag själv var när jag var ung, kan jag förtälja. Det är ofta killar. De får rätt stora problem att klara skolan om det råder ständiga ordningsproblem.
I andra änden har vi elever som är väldigt duktiga och ambitiösa och som har föräldrar som hjälper dem med läxorna. De kommer från akademikerhem och så vidare. Dessa barn och ungdomar brukar det gå bra för alldeles oavsett vad, men deras föräldrar väljer att byta skola. De använder sin valfrihet till att välja en skola där miljön är bättre, kanske en friskola eller en annan kommunal skola. De skriver till rektor, de agerar och så vidare. Men vi har en rätt stor grupp elever som inte riktigt klarar skolan om ordningsproblemen är för stora.
Avslutningsvis, fru talman, finns det en hel del saker som är bra i betänkandet. Det här är en följd av det januariavtal som vi i Liberalerna var med och ingick för några år sedan, där vi tvingade mer motsträviga partier att genomföra detta. Men man behöver gå längre - dels för att få ordning och reda, dels när det gäller förväntansdokument, konsekvenstrappor och möjligheter att flytta elever som inte sköter sig i skolan och som agerar på ett sätt så att undervisningen förstörs för alla. Lärare och skolledning behöver större befogenheter för att kunna hantera detta. Det måste självklart också råda nolltolerans mot vandalisering och andra saker i skolan. Man ska även bli ersättningsskyldig om man ställer till med sådant.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 8 juni.)