Herr ålderspresident! Frågan om insolvens är en väldebatterad fråga. Den är återkommande och är en fråga som berör väldigt många människor någon gång i deras liv.
Jag hade kunnat göra det enkelt för mig och bara hållit med Jan Lindholm, som i sin tur höll med Hillevi, men jag kan göra en kort sammanfattning så förstår ni att vi alla är hyfsat överens.
Runt en halv miljon människor har ett skuldkonto hos kronofogden. Förutom de personliga problem som detta innebär, som spiller över på både familj och på nära anhöriga, är det också en enorm samhällskostnad, precis som Hillevi sade, i form av sjukdom och utebliven produktion. Det rör sig om 30-50 miljarder om året. Därför anser jag att det är väldigt olyckligt att vi inte har kunnat göra mer, att vi inte ens har kunnat åstadkomma ett konkret förslag. Än mer olyckligt är det att vi inte har lyckats vidmakthålla riksdagens beslut från förra året och att det inte har kunnat efterlevas.
De vanligaste anledningarna till överskuldsatthet är sjukdom, skilsmässa, arbetslöshet och konkurs, många gånger en kombination av dem. En sjukdom, en konkurs eller en skilsmässa ska inte få ödelägga enskilda personers liv, än mindre en hel familjs. Barn som växer upp i hem där föräldrarna är överskuldsatta får extremt dåliga förutsättningar längre fram i livet. Det är orimligt att samhället sviker dessa barn i stället för att skapa bättre förutsättningar.
Vi verkar, som sagt, väldigt överrens om att det inte är fullt tillfredsställande som det är i dag. Nu gäller det bara att hitta en gemensam väg för att nå förbättringar för att ge dessa människor hopp om en fungerande framtid och ge dem tillbaka deras framtidstro.
Det allra mesta som omfattas av det här betänkandet har vi debatterat redan tidigare. Det har, som sagt, behandlats i en förenklad form. Jag tror att vi är överens om att överskuldsättning skapar sociala problem och utanförskap. Det är därför angeläget att en lagstiftning har den samhällsekonomiskt mest effektiva utformningen.
Det är smått motvilligt som jag trots detta ställer mig bakom utskottets förslag under punkt 2. Jag instämmer i problembeskrivningen, men jag ser också vikten av att vi tar ett stort och övergripande grepp i dessa frågor. Jag väljer därför att inte föregripa det pågående arbetet för att därefter se om jag är nöjd med de åtgärder som föreslås eller inte.