Herr ålderspresident! I det aktuella betänkandet har utskottet behandlat nio motionsyrkanden från den allmänna motionsperioden. De handlar om många saker: auktorisation av konkursförvaltare, överskuldsättning, ändringar i skuldsaneringslagen, med mera. En del av de här sakerna har behandlats med så kallad förenklad beredning. Jag ska i mitt anförande endast beröra överskuldsättning, där det också finns en reservation.
Vi vet att långvarig överskuldsättning skapar sociala problem och utanförskap, vilket i sin tur leder till kostnader för samhället. Vi vet också att överskuldsättning är ett stort problem i Sverige och att problemet växer.
För att få en tydligare och samlad bild av orsakerna och problematiken bakom skuldsättningen gav regeringen i april förra året direktiv till en utredning som heter Strategi för att motverka överskuldsättning. Utredningen ska bland annat kartlägga och beskriva de problem som skuldsättningen medför, analysera problemens omfattning, vilka orsaker som ligger bakom och varför enskilda personer hamnar i skuldsättning samt också analysera de insatser som görs i dag. Dessutom ska utredaren föreslå en strategi för att motverka överskuldsättning.
Jag har uppfattat det som att vi alla i och för sig är överens om att det här är någonting bra. Utredaren ska lämna sitt förslag i oktober i år. Vi vet också att regeringen efter förra vårens tillkännagivande från riksdagen frågade utredaren om det var möjligt att skynda på utredningen. Svaret var dock entydigt att det inte gick därför att utredningens arbete är för omfattande. Det är ett stort arbete som ska göras, det är komplexa frågor och det är viktigt att vi får en bra utredning.
Vidare ska den här utredningen samordnas med den utredning som också ska vara klar i oktober i år och som heter Skuldsanering för evighetsgäldenärer.
Överskuldsättningen hör ju nära samman med skuldsanering. Den första skuldsaneringslagen infördes 1994. Den har sedan ersatts 2007. Möjlighet till skuldsanering har alltså funnits i snart tjugo år. Trots detta ökar, precis som Hillevi Larsson sade, antalet överskuldsatta i Sverige. En förklaring till det sägs vara att ett stort antal människor som har rätt till skuldsanering inte söker skuldsanering. Varför inte? Det är en av de saker som utredningen ska titta på. Det är rimligt att de här två utredningarna samordnas och att vi väntar in dem båda.
Ansvarsfulla kreditbedömningar är också en viktig del för att förhindra överskuldsättning. Här har det skett en del förändringar, men en del andra förändringar är också aviserade, bland annat en översyn av kreditgivning av snabblån. Kreditprövning är en del, avbetalningsplaner en annan. De kommunala budget- och skuldrådgivarna är en tredje. Vad gäller de senare vet vi - det har framkommit i debatten tidigare - att det finns stora skillnader över landet. Vissa får vänta väldigt länge på att träffa en budget- och skuldrådgivare, och det är naturligtvis inte bra. Vi vet också att de som söker budget- och skuldrådgivare blir fler.
Regeringen har i budgeten i år givit ett stärkt uppdrag till Konsumentverket att ge ett ökat stöd till budget- och skuldrådgivarna.
Det finns också sedan i höstas ett betänkande,
Konsumenten i centrum
, med flera förslag om just detta, bland annat om en rikstäckande så kallad vägledningstjänst. Den här utredningen har varit ute på remiss, och vi får se vad som kommer att hända med den.
Som jag sade kommer utredningen om överskuldsättning att analysera de insatser som i dag görs, och det är mycket som görs. Jag tänkte ta tillfället i akt och säga någonting om det.
Det finns många olika myndigheter som jobbar med just skuldsättning. Kronofogdemyndigheten är förstås en. De har i sitt regleringsbrev uppdraget att motverka överskuldsättning, och de bedriver ett förebyggande arbete. Finansinspektionen har i uppdrag att stärka konsumenternas ställning på finansmarknaden och driva utbildningsprojekt i privatekonomi. Regeringen har tillsatt en utredning som ska förbättra konsumenternas ställning vid finansiell rådgivning. Det är inte så att ingenting görs.
Parallellt med dessa utredningar satsar regeringen ytterligare 2 miljoner kronor per år på Konsumentverket för tillsyn av den finansiella marknaden och för att motverka konsumenters överskuldsättning. För år 2013 avsatte regeringen 196 miljoner kronor till konsumentpolitik. Så mycket har aldrig tidigare satsats.
Avslutningsvis, herr ålderspresident, vill jag säga att det 2011 var drygt 430 000 fysiska gäldenärer som hade restförda skulder hos Kronofogdemyndigheten. Det är självklart en dyster siffra och någonting som vi tar på största allvar. Enligt kronofogden är det främst dessa redan skuldsatta personer som nyttjar så kallade snabblån med hög ränta. Tyvärr är kunskapen när det gäller finansiella frågor som rör privatekonomi otillräcklig hos många. Därför behövs det mer insatser.
Det var en lång redogörelse för mycket av det som regeringen faktiskt gör på området. Jag avvaktar och inväntar de två utredningar som kommer i oktober och yrkar bifall till utskottets förslag.