Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservationerna 4 och 10.
Merparten av oss som ska debattera här har suttit med i Gymnasieutredningen. Jag tror att de flesta av oss har kommit fram till att många av de saker som står i Gymnasieutredningens betänkande, och de åtgärder som föreslås, är ganska brett förankrade parlamentariskt.
Jag hörde Michael Svensson här nämna att det kanske vore bra att se över detta med ämnesbetyg. När det gäller ämnesbetyg är vi faktiskt tre partier som redan i dag har ett konkret förslag. Det var synd att Moderaterna inte hann hänga på det. Då hade vi nog fått ett lite bättre tryck, och framför allt hade vi kanske kunnat genomföra detta tidigare.
Herr talman! Utifrån den yrkeserfarenhet jag har tror jag att just ämnesbetygen kontra kursbetygen är ett av de stora problem som vi har haft i det svenska skolsystemet.
För er som inte är bekanta med skillnaden mellan kursbetyg och ämnesbetyg kan jag berätta följande. Kursbetyg läser man en gång. Sedan sätts betyget. Man läser varje kurs för sig. Ämnesbetyg, som merparten av svenska folket har haft, kunde man förbättra på slutet. Man kunde stegra sina betyg. När man är 15-16 år och börjar i gymnasiet har man kanske inte tänkt helt färdigt när det gäller vad man faktiskt vill göra. Man kan behöva en möjlighet att förbättra sina betyg.
Vi har stora avhopp inom gymnasiet. Jag skulle våga påstå att just kursbetygen är en av de stora orsakerna. Det enda sättet att förbättra sina betyg är faktiskt att kliva av den utbildning man går och börja om från scratch för att på så sätt kunna förbättra sina betyg. Med de gamla ämnesbetygen behövde man inte göra det. Då kunde man förbättra sina betyg i slutänden.
Det finns fördelar med kursbetyg, eftersom man kan läsa fler poäng och ha en differentierad gymnasieskola. Men där finns det också problem. Just denna möjlighet att läsa många olika kurser och välja många olika linjer innebär också svårigheter.
Herr talman! Jag läste fyraårig teknisk linje. De som anställde mig på den första firman visste exakt vilka kurser jag hade läst. Så är tyvärr inte fallet i dag. Nu har eleverna ibland kanske valt kurser efter intresse och ibland kanske för att de inte har orkat läsa de tunga kurser som faktiskt behövs. Det innebär att man som företagare ställs inför inte en variant utan femtioelva varianter av elever som kommer ut och som ska försöka vara anställbara. Och när de ska läsa vidare på högskolan har dessa elever kanske inte heller de grunder som de behöver. Dessa saker har renderat i att kursbetygen har ställt till problem i stället för att underlätta. Men, som sagt, det finns små fördelar. Det ska vi inte bortse från.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan
Sverigedemokraterna har också föreslagit att det ska finnas ett tvåårigt gymnasium. På 1990-talet hade vi, om jag kommer ihåg det rätt, 27 praktisk-estetiska linjer och 9 teoretiska. Av dessa 9 teoretiska linjer var det en som var fyraårig, resten var treåriga. De 27 praktisk-estetiska linjerna var tvååriga.
Helt plötsligt under 1990-talet beslutades det att alla linjer skulle göras treåriga. När man talar med företagen har de kommit fram till att detta inte har gjort eleverna mer anställbara. Några få elever har kanske fått möjlighet att studera vidare på högskolan. Men de elever - 25-30 procent av Sveriges befolkning - som valde det tvååriga gymnasiet gjorde det för att de ville ut i arbetslivet. De ville komma ut och jobba, tjäna pengar och flytta hemifrån. Nu har vi förlängt den period som man studerar med ytterligare ett år. Det innebär, som sagt, ingen förstärkning. Det som händer är att ett antal personer hoppar av gymnasiet för att de tycker att det är för lång tid.
Fördelen med det tvååriga praktiska gymnasiet var att man kom ut i arbetslivet ganska tidigt.
Med detta sagt vill jag säga följande: Snälla, när man nästa gång ska göra en sådan stor förändring i det svenska skolsystemet, kan man då göra en riskbedömning, forskning och analys innan man gör någonting och inte bara komma med en massa olika förslag för att i efterhand komma på att det inte funkar så bra och att man måste gå tillbaka?
Herr talman! Det är så många saker inom det svenska skolsystemet där vi har fått gå tillbaka. Lärarutbildningen är en. Vi har haft så många varianter under de senaste 20 åren, men nu ser lärarutbildningen ut nästan exakt som den gjorde från början.
Jag hade nyligen möjlighet att vara i Singapore under två veckor för att titta på deras skola inifrån. Jag har sett deras system, och jag har sett fantastiskt många fördelar med hur man jobbar där. Det som man jobbar med i Singapore är framför allt en fantastiskt bra kontakt mellan näringslivet och skolan. Man har en extremt liten mismatch, vilket är ett stort problem i det svenska skolsystemet, då vi har många gymnasieelever som läser det som de tycker är intressant. Men tyvärr leder det inte till några anställningar. Eller också söker extremt många samma linjer, trots att man redan från början vet att det kanske finns en eller två platser att erbjuda i hela Sverige.
Man har gjort detta genom många olika metoder, men framför allt därför att företagen är nära anknutna. Här vet jag att vi är flera partier som tycker samma sak, nämligen att vi ska ha en bra studievägledning där skolan och företagen sitter tillsammans för att se till att eleverna faktiskt väljer de linjer som kan leda till arbete.
Herr talman! Vi har föreslagit en annan sak, och det är en teknikbrygga. För de elever som har valt fel - som har kommit ut till en arbetslöshet och kanske i dag sitter och skulle vilja läsa in igen - har vi ett förslag om en teknikbrygga. Det är nämligen inom teknikföretagen de stora yrkena finns i dag. Du kan ha läst en kurs, men du går in och läser ett år extra. Det är helt enkelt en andra chans att läsa in de saker företagen önskar.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan
Vi har också pratat med de lärare som jobbar med språkintroduktionen. Det hände ganska mycket under hösten 2015, och det kom väldigt många elever på kort tid. Merparten av dem finns i systemet i dag. Problemet med språkintroduktionen var att man satte alla elever i samma klass, oavsett deras bakgrund vad gäller skolsystemet - från dem som över huvud taget aldrig hade läst och var analfabeter till dem som kanske hade gått ända upp till åtta nio år i grundskola. Det hade underlättat att dela språkintroduktionen i två delar, en del där eleverna har förkunskaper och en del där eleverna inte har några förkunskaper alls. Det hade underlättat enormt mycket för lärarlaget.
Jag ser dock med förhoppning fram emot att merparten av det Gymnasieutredningen har kommit fram till, och som de flesta av partierna här inne är överens om, ska kunna lägga en långsiktig grund. För ett antal månader sedan fick jag en fråga från Ekot om vad som är det absolut viktigaste inom skolpolitiken, herr talman, och den absolut viktigaste frågan inom skolpolitiken är långsiktighet och att vi allihop i Sverige vet vad som gäller under lång tid. Det kommer att underlätta för föräldrar, lärare, elever, skolor, högskolor, lärarutbildningar - you name it.
I detta anförande instämde Crister Spets (SD).