Herr talman! Som vi alla vet är Sverige en kunskapsnation, och gymnasieskolan menar jag är en viktig del av det. Den håller hög kvalitet och har stor variation när det gäller inriktningar för att ge de olika kunskaper vi behöver i vårt samhälle.
Upprepning är kunskapens moder - det hör man ganska ofta och i många olika sammanhang. Men jag vill nog hävda att reflektion är det som tar oss som samhälle framåt. Du som människa bör ta dig tid att reflektera över din dag eller din situation eller rent av över det som du historiskt har varit med om så att du kan ta en riktning eller en kurs framåt. Reflektion kan leda till att du förändrar ditt beteende: att du agerar annorlunda nästa gång en händelse inträffar. Du lär dig något nytt genom att analysera det du just har upplevt.
Detta är något jag tycker att man också kan tillämpa på vår kära skola, i synnerhet gymnasieskolan. Jag tycker att det saknas en reflektion bland oss vuxna när det gäller gymnasieskolan och hur vi diskuterar med våra ungdomar om deras val av gymnasieskola och program.
Vi vuxna har under historisk tid pläderat mycket för att gymnasieelever ska läsa ett program som gör dem studieförberedda, så att de ska kunna gå vidare till högskolan, trots att vi vet att alla elever inte passar in i den mallen. De kanske hellre gör något med både händerna och huvudet, i stället för oss andra som bara försöker använda huvudet. Och visst har ungdomarna lyssnat på de råd vi vuxna gav dem. Antalet elever i någon typ av yrkesprogramutbildning har minskat till förmån för en allt större andel andra program.
Om man tar sig tid att titta på statistiken för yrkesprogram och ser på de fem senaste åren kan man se att trenden fortsätter. Statistiken för bygg- och anläggningsprogrammet 2011-2012 visar på 7 666 förstahandssökande, vilket vi kan jämföra med dagens 3 950. Detta innebär att det har minskat från 6,4 procent av de förstahandssökande till nationella program till 3,5 procent. Det är en halvering av antalet förstahandssökande i en tid då vi behöver bygga mer bostäder, kanske mer än vad vi gjort de senaste 30-40 åren. Om man gör samma jämförelse med el- och energiprogrammet, eller för den delen naturbruksprogrammet, blir det liknande resultat.
Vi måste som vuxna inse att alla är olika, och vi måste ta vara på allas olika intressen och inte försöka styra elevernas val av gymnasieprogram genom att dela upp dem i någon typ av A- och B-lag. Vi behöver se till att vi har tillräckligt med yrkeskunniga snickare, rörmokare och elektriker även i framtiden. Det gör vi bäst genom att uppmuntra dem att välja det program som de själva vill ha. Då är jag övertygad om att vi får fler elever till yrkesprogrammen.
Gymnasieskolan
Yrkesprogrammen ska hålla en nivå som leder till arbete direkt efter examen. Det måste också finnas lärlingsprogram, där utbildningen är mer knuten till företag och lärande under arbete.
Den tid då vi försöker stöpa ungdomar i samma form måste vara slut. Vi måste inse att vi alla är olika och har rätt att hanteras utifrån det. Den rättigheten borde även gälla när det handlar om att välja olika typer av skolor, som kommunala och privata.
Kristdemokraternas utgångspunkt när det gäller val av skola är att föräldrar och elever har en grundläggande rätt att välja. Ett skolsystem som medger valfrihet och mångfald kan, under rätt förutsättningar, vara kvalitetsdrivande. Det finns också starka rättviseargument för fritt skolval. Det är betydligt lättare för ekonomiskt svaga familjer att välja en skola än att köpa en bostad i ett område där det finns en bra skola.
En förutsättning för fritt skolval är också rätten att etablera skolor. Utan rätten att etablera skolor blir det fria skolvalet bara en chimär. Denna rätt bör och ska gälla inte minst om man vill etablera en gymnasieskola med enbart yrkesprogram som kan öka attraktionskraften hos just de programmen. Vi måste inse att någon måste bygga alla de bostäder vi vill ha eller dra den el vi behöver eller se till att vi har det vatten inne i bostäderna som vi vill ha.
Vad är det jag egentligen vill säga med detta, då? Jo, jag tycker att vi ska uppvärdera yrkeskunskapen, för annars kommer samhället att stå inför stora bekymmer.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 22 mars.)