Fru talman! Jag besökte stålverket i Avesta och fick då verkligen se cirkulär ekonomi i praktiken. Det mesta av innehållet i det nya stålet kommer från återvunnet material. Svensk stålindustri jobbar på ett fantastiskt sätt för att minska sina koldioxidutsläpp. Svenskt stål har bara 20 procent så stor klimatbelastning koldioxidmässigt som filippinskt och annat asiatiskt stål.
Men det finns en stor risk att vi genom att ställa för stora krav slår ut vår svenska industri och till slut bara importerar fulstål från andra länder.
Vi måste därför alltid ha en balans. Det handlar om hur mycket regler vi kan ha i förhållande till andra för att vi ska kunna vara konkurrenskraftiga och göra bra svenska produkter.
Vad gäller vattendirektivet ska vi givetvis ha friskt vatten. Vi kan ställa miljökrav på vår gruvnäring och vår tunga industri över huvud taget, vilket vi också gör. Ibland borde vi kanske berömma vår industri för att den gör så mycket bra på miljöområdet i stället för att måla ut den som en stor bov.
När jag träffar tung industri säger man att man vill förbättra sig och jobba framåt. Jag känner därför stor tillförsikt när det gäller hur svensk industri jobbar med miljöfrågan.