Fru talman! Jag hade kanske inte tänkt begära replik på detta anförande, men eftersom ledamoten Larry Söder bad så fint ska vi ta ett replikskifte angående det som nu har nämnts flera gånger i talarstolen: vilka produkter som avses, som skulle kunna bli för gamla eller så.
Jag kan inte se att Larry Söder har med sig betänkandet som vi behandlar här i dag, men jag ska läsa från sidan 26, där jag i alla fall tycker att det står ganska glasklart. Detta är en text som inte kommer från regeringen utan rakt från kommissionen, som anför följande:
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett moderniserat konsumentskydd
"Varor som 'sannolikt kan försämras eller har kort sista förbrukningsdatum' är lättfördärvliga varor som kan behöva rabatteras oftare för att de ska kunna säljas snabbare på grund av att de närmar sig sista förbrukningsdatum. Detta begrepp används även i artikel 16.1 d i direktivet om konsumenträttigheter, där det föreskrivs att konsumenter inte har ångerrätt vid distansavtal och avtal utanför fasta affärslokaler när det gäller 'tillhandahållande av varor som snabbt kan försämras eller bli för gamla'.
I direktivet om konsumenträttigheter definieras inte 'varor som snabbt kan försämras eller bli för gamla'. Huruvida de objektiva kriterierna 'som snabbt kan försämras eller bli för gamla' är uppfyllda ska bedömas från fall till fall. Exempel på varor som snabbt kan försämras eller bli för gamla är färska livsmedel och drycker med kort hållbarhet."
Färska livsmedel har vi hört om flera gånger härifrån talarstolen, i Icabutiker och så vidare, och de nämns uttryckligen som exempel.
Det är fint att ledamoten Larry Söder också tycker att vi behöver mer tid för detta. Vi har ju gått med på det från Socialdemokraternas sida för att de olika företagarna ska få chansen att införliva it-system och sådant för att kunna möta detta. Jag tror att man kan lösa det på olika försäljningsställen, med olika system, så att man utan problem ser vad en vara har haft för tidigare pris.