Herr talman! Vi är nu inne på kulturfrågorna i
bostadsutskottets debatt. Personligen tycker jag att
det är mycket viktigt med både en god inre och yttre
boendemiljö. I det här avsnittet diskuterar vi också
de allmänna samlingslokalerna. Samlingslokalerna
betyder mycket för människors sociala gemenskap
i olika sammanhang.
Jag börjar med några kommentarer till betänkande
nr 8. Tre områden tas upp -- kulturstöd vid
ombyggnad, bidrag för konstnärlig utsmyckning i
bostadsområden och stöd till icke statliga
kulturlokaler.
När det gäller kulturstöd vid ombyggnad av
kulturhistoriskt värdefull bebyggelse är
beslutsramen för innevarande budgetår 160
miljoner kronor. Högst 10 miljoner kronor av dessa
får disponeras för bidrag till arkeologiska
undersökningar i samband med bostadsbyggande.
Ett enigt bostadsutskott föreslår att beslutsramen
på 160 miljoner skall vara oförändrad under
kommande budgetår. De nuvarande
bidragsbestämmelserna infördes den 1 juli 1993.
Riksantikvarieämbetet har ett sammanhållet
ansvar för bidragsgivningen.
Riksantikvarieämbetet har dock uppdraget att
delegera fördelningen av ramen till länsstyrelserna,
som kan fatta beslut om stöd.
Det nya decentraliserade systemet har medfört
påtagliga förenklingar med färre nivåer i
beslutsprocessen. Tidigare i debatten har vi hört att
bostadsbyggandet för närvarande har mycket liten
omfattning. Det har medfört att efterfrågan på
kulturstöd vid ombyggnad är liten.
Bostadsbyggandet är så litet att en del pengar inte
utnyttjas för kulturstöd vid ombyggnad av
bostadsbebyggelse. Det finns ett närliggande
generellt byggnadsvårdsanslag för
kulturmiljövården. Regeringen föreslår att en
omfördelning av medel får göras mellan de båda
anslagen fram till årsskiftet 1994/95. Utskottet
tillstyrker förslaget och slår fast att en omfördelning
får göras genom en ändring av ramarna för de båda
anslagen.
I betänkandet behandlas också bidrag för
konstnärlig utsmyckning i bostadsområden. Både
Britta Sundin och Bo G Jenevall har varit inne på
den frågan. Bidraget infördes den 1 juli 1987.
Under alla år stödformen har funnits har den årliga
ramen varit 15 miljoner kronor. Eftersom
bidragsmöjligheten har utnyttjats endast i liten
omfattning under innevarande budgetår, gör
bostadsutskottet ett tillkännagivande till
regeringen i denna fråga. Bostadsutskottet föreslår
att bidrag skall kunna ges även om åtgärden inte
vidtas i samband med ny- eller ombyggnad eller vid
förbättring av hyres- och bostadsrättshus. Enligt
bostadsutskottet bör denna utvidgning av
bidragsmöjligheten vara temporär och gälla fram
till den 1 juli 1995.
Stöd till icke statliga kulturlokaler behandlas också
i betänkandet. Bidrag betalas ut för ny- eller
ombyggnad av muséer, teatrar och konsertlokaler
som tillhör någon annan än staten.
Frågan om stöd prövas av av Boverkets
samlingslokaldelegation efter hörande av Statens
kulturråd. Beslutsramen har under senare år legat
på 25 miljoner kronor.
Under föregående budgetår beviljades dessutom
ett engångsbelopp på 20 miljoner kronor för
sysselsättningsskapande åtgärder. Under
innevarande budgetår har regeringen beslutat om
ett engångsbelopp på 70 miljoner utöver tidigare
beslutad ram.
Här vill jag litet kommentera de
socialdemokratiska reservationer som Britta
Sundin nämnde. Det är reservationerna 2, 4 och 7
vid avsnittet om konstnärlig utsmyckning.
Man säger att man vill ha en långsiktig garanti från
riksdagen att verksamheten skall fortsätta under de
närmaste åren. Den slutsats man kan dra av den
reservationen är att socialdemokraterna räknar
med att vara kvar i opposition även under
kommande mandatperiod. Annars hade man inte
behövt framställa ett sådant yrkande.
Majoriteten anser att den normala
budgetprocessen skall tillämpas även i det här
fallet.
När det gäller bostadsutskottets betänkande 8
yrkar jag därför bifall till utskottets hemställan och
avslag på samtliga reservationer.
I den här debatten behandlar vi också
bostadsutskottets betänkande 9 som rör allmänna
samlingslokaler.
I Sverige har vi ett rikt utvecklat föreningsliv. Vi
har föreningar av vitt skilda slag, idrottsföreningar,
politiska föreningar, hembygdsföreningar, olika
slags intresseföreningar osv. Ett gemensamt behov
för alla dessa föreningar är lokaler där
föreningsmedlemmarna kan träffas. De allmänna
samlingslokalerna har en mycket viktig uppgift att
fylla i det sammanhanget.
Tillgång till samlingslokaler är en förutsättning för
ett väl fungerande föreningsliv. Samlingslokaler
behövs över hela landet, såväl på landsbygden som
i små och stora tätorter.
Människor i ett bostadsområde eller i en bygd kan
behöva samlas i en lämplig lokal för att ta itu med
gemensamma angelägenheter, för att känna social
gemenskap, för att delta i studiecirklar, för
kulturella upplevelser eller för att själva aktivt delta
i kulturella verksamheter.
För några år sedan pågick kampanjen ''Hela
Sverige skall leva''. I studiecirklar och
utvecklingsgrupper diskuterades bygdens
utvecklingsmöjligheter. En av de viktigaste
faktorerna för bygdens utveckling ansågs vara
tillgång till samlingslokal. Det var också Britta
Sundin inne på.
Även i storstädernas bostadsområden är behovet
av samlingslokaler väl dokumenterat. Skötseln av
de allmänna samlingslokalerna finansieras genom
hyresintäkter, inträdesavgifter för olika
evenemang, medlemsavgifter och till en del genom
kommunala anslag. Men verksamheten bygger i
stor utsträckning på ideellt arbete. Särskilt gäller
detta de små samlingslokalerna där man inte har
någon fast anställd personal. Genom dessa ideella
insatser får samhället tillgång till bra och billiga
samlingslokaler som förvaltas och sköts på ett
ansvarsfullt sätt.
Staten lämnar bidrag för nybyggnad, ombyggnad
och köp av samlingslokaler. Under innevarande
och nästa budgetår är bidragsramen totalt 190
miljoner, varav 145 miljoner avser innevarande
budgetår. Till dessa belopp kommer kommunala
bidrag och egen finansiering.
Det är ytterst angeläget att så många som möjligt
kan utnyttja de allmänna samlingslokalerna.
Bidrag lämnas för handikappanpassning med ett
högsta belopp av 165 000 kronor. Bidrag får lämnas
utan rambegränsning i det här avseendet.
Jag anser för min del att handikappanpassning av
föreningsägda samlingslokaler måste ges högsta
prioritet. Det finns fortfarande många allmänna
samlingslokaler som saknar handikappanpassning.
Av 1993 års samlingslokalutrednings betänkande
''Mycket under samma tak'' framgår att av ett
totalantal av ca 3 400 allmänna samlingslokaler det
fortfarande finns ca 1 000 som inte är
handikappanpassade.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets
hemställan och avslag på samtliga reservationer.
Jag tror jag har litet tid att kommentera de tidigare
inläggen. Bo G Jenevall talade mycket om det
statsfinansiella läget. Han har tre reservationer,
men det är bara en av dem som, på lång sikt,
påverkar det statsfinansiella läget. Det är
reservationen där han yrkar en nedskärning av
beslutsramen för konstnärlig utsmyckning. I de
andra två reservationerna behandlas det löpande
anslaget. Då har själva utgiften beslutats tidigare,
så ramen ligger fast. Har man beslutat att göra
något får man sedan finna sig i att vara med och
betala kostnaden. Skall man ha långsiktiga
besparingar i det här sammanhanget är det
beslutsramen man skall påverka.
Britta Sundin nämnde att de är väldigt kort tid för
att få i gång de satsningar som nu skall göras. Jag
kan till viss del hålla med om detta. Britta Sundin
har tydligen inte uppmärksammat att det finns en
ventil. Om det finns särskilda skäl kan man få sätta
i gång dem senare. Jag tror därför att det finns goda
möjligheter att komma i gång. Jag vet att många
föreningar med samlingslokaler har lämnat in
ansökan till Boverket om att få göra ombyggnad
och tillbyggnad. Planeringen är alltså långt framme
eftersom kön i Boverkets lista över projekt som kan
genomföras är ganska lång. Jag tror därför att det
finns möjligheter att mycket snabbt komma i gång
i det här sammanhanget. Men det finns alltså en
ventil som gör att man kan få komma i gång litet
senare om det finns särskilda skäl.
Eftersom min taletid nu är ute slutar jag här och
återkommer i en replik.