Herr talman! I den nu uppåtgående konjunkturen
blir den allra viktigaste AMS-insatsen, framför allt
ute på arbetsförmedlingarna, att gå ut till företagen
och intressera dem till att byta ut övertiden till
arbetstillfällen. De skall arbeta med
rekryteringsstöd syftande till ordinarie jobb. Det
måste prioriteras.
Man kan diskutera om AMS ensamt skall handha
totalomsättningen. Det var en överdrift från min
sida.
I fråga om flygplatser har det gjorts ett antal
överenskommelser mellan AMS och
Luftfartsverket. Det gäller Östersund, Visby och i
princip Sundsvall. När överenskommelsen var klar
hoppade Luftfartsverket av. Det är faktiskt inte så
bra. Bäst är om respektive myndighet erhåller de
medel och förutsättningar som gör att saker och
ting kan ske på ordinarie sätt och inte via
Arbetsmarknadsverket.
Arbetsmarknadsverket har ett antal penningar kvar
på det här området, och man är beredd till
diskussion. Men Luftfartsverkets tidigare
agerande, nämligen att göra avslut och icke fullfölja
sitt åtagande inger inte full respekt.
Arbetsmarknadsverket har naturligtvis rätt att gå in
med medel i olika byggobjekt, med begränsningen
1 500 kr per dagsverke och i stödområden upp till
2 500 kr per dagsverke.
Jag är ganska övertygad om att det inte finns något
verk som har så vid beslutanderätt och sådana
möjligheter att välja mellan olika insatser som
detta. Så måste det också vara. Då görs det ibland
fel; det har vi kommit på några gånger. Men en
centraliserad beslutsordning genererar troligtvis
fler fel än en decentraliserad.
Det översynsarbete som vi utför tillsammans när
det gäller att förenkla reglerna syftar till ett smidare
förfarande. Tanken att tillsätta en AMS-utredning
syftar också till att det skall jobbas på ett
effektivare sätt. Men att behöva jobba med 6 %
arbetsmarknadsåtgärder, sammantaget med allt
annat, är väldigt mycket. Det är ett bekymmer. Vi
må därför ha en gemensam önskan att det ordinarie
näringslivet börjar fungera bättre på egen hand.