Herr talman! Magnus Persson har frågat mig om jag
är beredd att medge dispenser från nuvarande
regelverk och rådande byråkratiska bestämmelser
för att komma i gång med angelägna
infrastruktursatsningar runt om i landet i syfte att
bekämpa den höga arbetslösheten. Vidare har han
frågat mig om jag är beredd att vidta åtgärder i syfte
att delegera beslutanderätten från central till
regional nivå och om jag är beredd att öka andelen
otraditionella insatser inom
Arbetsmarknadsverket.
Under innevarande budgetår beräknas
Arbetsmarknadsverket inte förbruka alla de
anvisade medlen. Magnus Persson menar att
befintliga arbetsmarknadspolitiska medel snabbt
måste omfördelas för att få i gång
infrastruktursatsningar och att detta i nuläget
hindras genom byråkratiska bestämmelser.
Att Arbetsmarknadsverket vid budgetårets slut
beräknas få medel över är en helt ny situation då
det tidigare år alltid har varit brist på medel. En inte
oväsentlig förklaring är att den mycket omfattande
åtgärden arbetslivsutveckling (ALU) inte
finansieras från anslaget för de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna utan från
Arbetsmarknadsfonden. Trots den låga
medelsförbrukningen så har aldrig någonsin så
många personer fått del av olika
arbetsmarknadspolitiska åtgärder som nu.
Naturligtvis är det meningen att de medel som är
avsatta för att bekämpa arbetslösheten skall
användas. Omprioriteringar har redan gjorts. I
december förra året fick AMS möjlighet att
använda 500 miljoner kronor för ROT-insatser och
100 miljoner kronor till ombyggnadsbidrag för
äldrebostäder. I går fattade riksdagen beslut om att
bemyndiga regeringen att få använda ytterligare 1,5
miljarder kronor av AMS medel för olika ROT-
insatser. Utöver detta har länsarbetsnämnderna
möjlighet att till viss del subventionera byggen och
infrastruktursatsningar genom att gå in med
beredskapsarbeten av investeringskaraktär. När
det gäller otraditionella medel hade endast 36 % av
dessa förbrukats vid årsskiftet. Någon brist på
otraditionella medel föreligger alltså inte.
Magnus Persson beskriver i sin interpellation
arbetsmarknadspolitiken som byråkratisk och
centraliserad. I dag styr statsmakterna
Arbetsmarknadsverket genom mål- och
resultatuppföljning. Detta innebär att riksdagen
beslutar om medelsramar och huvudsaklig
inriktning av de arbetsmarknadspolitiska
insatserna. Regeringen formulerar därefter
övergripande mål för myndigheten.
För de konjunkturella arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna finns det endast ett gemensamt anslag
som gör det möjligt för länsarbetsnämnden och
arbetsförmedlingen att välja den åtgärd som
lämpar sig bäst för den arbetslöse och den lokala
arbetsmarknaden. Det råder i dag en stor frihet för
Arbetsmarknadsverket att inom sitt anslag
prioritera de bästa åtgärderna såsom t.ex.
arbetsmarknadsutbildning eller beredskapsarbete.
För att utnyttja pengarna till andra ändamål såsom
infrastrukturinvesteringar krävs riksdagens beslut.
När det gäller byråkratin är regeringen naturligtvis
intresserad av att få bort onödig administration. I
syfte att förenkla regelsystemet för olika åtgärder
har det därför bildats en arbetsgrupp med
representanter från AMS och
Arbetsmarknadsdepartementet. Detta arbete har
högsta prioritet.
Magnus Persson frågar mig också om jag är beredd
att vidta åtgärder i syfte att delegera
beslutanderätten. I och med införandet av mål- och
resultatstyrning har beslutanderätten liksom
medlen i huvudsak delegerats ut till dem som har
den bästa lokala kännedomen, nämligen
arbetsförmedlingen. Det finns i princip inga medel
kvar centralt hos AMS.
Slutligen kan sägas att under denna lågkonjunktur
har regeringen förutom stora satsningar inom
arbetsmarknadspolitiken även tidigarelagt
infrastruktursatsningar för ca 13 miljarder kronor
och kraftigt utökat antalet reguljära
utbildningsplatser av arbetsmarknadsskäl.
Regeringen har också utökat användningsområdet
för de arbetsmarknadspolitiska medlen så att det
har getts nya möjligheter för
Arbetsmarknadsverket att satsa på t.ex.
tidigareläggning av affärsverksinvesteringar,
skogsbilvägar och allmänna samlingslokaler. Allt
detta har gjorts i syfte att motverka arbetslösheten
och dess skadliga effekter. Sammantaget kan sägas
att regeringen har öppnat många vägar för att
bekämpa arbetslösheten både med hjälp av
traditionella och extraordinära åtgärder.
Avslutningsvis vill jag nämna att en kommitté har
tillsatts med uppdrag att utreda
arbetsmarknadspolitiken. Bland de huvudfrågor
som kommittén skall behandla finns utöver frågor
om arbetsmarknadspolitikens roll, omfattning och
inriktning bl.a. frågor om hur den nuvarande
styrningen och kontrollen av
arbetsmarknadspolitiken kan förbättras.