Herr talman! Jag tror att vi alla delar visionen och bilden av att Norden ska vara världens mest integrerade region. Vi har också ett antal olika yrkanden på bordet för att komma dit när vi i dag behandlar de följdmotioner som finns till regeringens skrivelse och den här årliga Nordendebatten.
Men vi har samtidigt en situation där, precis som Hans Wallmark tidigare nämnde, förankringen och människors förtroende för att det här ska vara en möjlig vision att uppnå är skjuten i sank genom den senaste tidens diametralt motsatta strategier för att hantera coronakrisen.
Vackra ord räcker inte längre. Jag hör statsrådet nämna att vi har drabbats olika hårt, att smittan har sökt sig in till äldreboenden och så vidare. Men det är inte riktigt så. Vi har ju drabbats i den omfattning vi har för att vi har vidtagit en rad åtgärder som inte har visat sig vara en korrekt och rimlig strategi i förhållande till våra grannländer. Det är resultat av politiska beslut. Vi har också en situation där smittan har kunnat sprida sig på äldreboenden på grund av just de besluten.
Generalfelet, skulle jag påstå, är att de nordiska statsledningarna, statsministrarna och samarbetsministrarna inte satte sig ned i ett väldigt tidigt skede och diskuterade gemensamma likartade direktiv till sina respektive berörda myndigheter och andra institutioner och aktörer för att försöka tackla det så gemensamt så möjligt.
Min fråga är: Hur vill nu statsrådet Anna Hallberg koordinera de insatser som ska göras framåt, och vill man utvärdera de insatser som har gjorts i en nordisk coronakommission? Är man beredd att sjösätta en sådan, och vad vill man se ska ingå där?