Fru talman! Jag är möjligen en smula äldre än
Anna Kinberg så jag kan upplysa om en av 1900-
talets största svenska framgångar på det alkoholpoli-
tiska området. Det var när vi som anställda och som
arbetsgivare lärde oss att föra bort alkoholen från
arbetsplatserna.
Jag började som journalist på 60-talet och deltog i
diskussionen om det som då var ett mycket stort pro-
blem, nämligen att det i de s.k. intellektuella arbets-
miljöerna var naturligt att ha sprit på jobbet eller i
anslutning till jobbet. Så var det på tryckerierna och
så var det på tidningsredaktionerna. Svaret var alltid:
Vi arbetar i en så stressad och en så intellektuell miljö
att vi behöver koppla av.
Jag blir oroad när jag märker att de nya intellektu-
ella arbetsplatserna - för att nu använda det uttrycket
- börjar tillägna sig samma attityder: Vi jobbar hårt.
Vi har inga arbetstider. Vi är ett gäng som håller ihop
och vi behöver koppla av med starköl på kvällarna
innan vi går hem eller innan vi jobbar över.
Jag förmedlar gärna till de nya företagarna den er-
farenhet som vi har som var med och slogs mot de
här problemen på 60- och 70-talen. Jag tänker inte
föreslå ett förbud. Däremot handlar det om att även
de nya arbetsgivarna tar sitt ansvar för att få en an-
ständig arbetsmiljö.