Herr talman! Först av allt vill jag konstatera, med tanke på kammarens inskränkta möjligheter att genomföra voteringar och röstningar, att jag inte kommer att yrka på någon reservation. Vi moderater står givetvis bakom de reservationer som vi har anfört.
Det här är en skrivelse, precis som Rolf Lindén sade, med fyra följdmotioner. Rent allmänt vill jag säga att vi från moderat håll är oerhört angelägna om att vi ska ha en mångfald och att vi ska ha en fungerande marknadsekonomi. Det fina med mångfalden är att den har förmågan att ge impulser till olika grenar. Jag vill påstå att just ekologisk odling har givit många impulser till den så kallade konventionella odlingen. Det är ofta väldigt engagerade människor som driver nya linjer, och den korsbefruktningen är bra för alla parter.
Dessutom har den ekologiska odlingen en betydande andel av den svenska åkerarealen och produktionsarealen när det gäller öppen mark. Det har kommit till av till väldigt stor del egen kraft, påstår jag. Därför är det också intressant att kunna konstatera att den ekologiska odlingen tillsammans med den konventionella odlingen går sida vid sida och många gånger hand i hand.
Som jag sade inledningsvis är vi moderater väldigt angelägna om att ha en fungerande marknad. Det är därför som vi har motsatt oss de stöd som man har riktat till den ekologiska odlingen. Erfarenheterna visar faktiskt att den ekologiska odlingen kan stå på egna ben. Då är det onödigt att belasta skattebetalarna med den avgiften. All erfarenhet visar att politiskt klåfingreri och politisk inblandning undergräver marknadsekonomin när man ger sig in och rör i den.
Herr talman! I det här betänkandet blir det väldigt tydligt hur man kan gå in och röra till det, som jag ser det. Den politiska blåögdhet som jag påstår att majoriteten har i det här fallet kan få oönskade konsekvenser, eller? Jag vill därför uppmana majoriteten att fundera över vilka effekter det här egentligen kan få.
Min fråga är om man vill bortse från marknadsekonomin. På s. 13 i betänkandet säger man följande: "En ökad certifierad ekologisk produktion innebär inte nödvändigtvis att det finns avsättning för produkterna på marknaden." Det skulle lika gärna kunna vara skrivet på den gamla sovjettiden. Det handlar bara om att producera, men om det finns någon avsättning är ointressant. Då blir den naturliga frågan: Vad ska man göra med det som inte kan avsättas på marknaden?
Man ifrågasätter också det kommunala självstyret när man ger sig in och ska reglera den offentliga konsumtionen av ekologiskt producerade produkter. Dessutom vill man ge sig in och detaljreglera animalieproduktionen längre fram.
Låt oss gå tillbaka och fundera lite grann på vad förslaget de facto innebär. Man säger att man ska öka den certifierade ekologiska produktionen till 20 %. Den är i dag ungefär 7 %. Totalt sett är det 20 % som är ekologiskt odlad, men av dem är det 35 % som är certifierade. Det blir alltså 7 % av åkerarealen.
Man ska alltså ha 20 % certifierad. Vad innebär det? Det är en tredubbling av marken, eftersom det är 7 % i dag. Det är 300 % på tre år. Dessutom, om relationen certifierad i förhållande till den totala ekologiskt odlade arealen håller i sig, skulle det innebära att den ekologiskt odlade skulle utgöra 60 % av åkerarealen på blott tre år. Jag är inte säker på att förslagsställarna har funderat igenom om detta över huvud taget är möjligt.
Sedan kan man fundera på när detaljmålen för animalieproduktionen kommer. Det skulle vara intressant att få reda på det här i dag.
Man nöjer sig inte med detta, utan man ger sig i kast med att i den offentliga sektorn, där kommunsektorn är den ojämförligt största delen, ska konsumtionen av ekologiskt producerade livsmedel vara 25 %. Då frågar jag: På vilket sätt ska ni hantera detta utan att ge er på det kommunala självstyret? På vilket sätt ska ni hantera det?
Avslutningsvis, herr talman, tycker vi från moderat håll att när vi nu är en del av Europa även samarbetsmässigt, i den europeiska gemenskapen, det då är viktigt att vi också ser till att vi får gemensamma regler för den ekologiska certifieringen för alla 25 länderna så att rörligheten för dessa varor inte hindras av att vi har olika regler. Det tycker vi är en viktig frihandelsfråga inom ramen för EU.
(Applåder)