Fru talman! Den allt intensivare trafiken kräver ett
stort mått av säkerhet i alla dess former. Onykterhet
och fylleri i trafiken är ödesdigert. Därför behövs ett
regelsystem som minimerar farorna.
Det kan naturligtvis sägas att vi i Sverige med in-
ternationella mått har förhållandevis stränga regler i
vår landtrafik. Reformer under 90-talet tog sig också
an sjötrafiken. Båttrafiken gjorde vattnen allt trängre
- allra mest på sommaren. Båtar av skilda storlekar
och med olika hastigheter blandas, vilket medförde
många olyckstillbud. De här riskmomenten förstärk-
tes då båtförare uppträdde i onyktert tillstånd. Många
gånger har såväl små som stora båtar varit inblandade
i svåra olyckor som lett till alltför många dödsfall.
Till detta kommer olägenheten med s.k. buskörning,
som många inte minst under badsäsongen råkar ut
för. Det är en företeelse som inte sällan har med be-
rusning och fylleri att göra.
Under många år har de här frågorna aktualiserats i
riksdagen. Många motioner har väckts. Lagutskottet
och andra parter här i riksdagen har skrivit ett stort
antal betänkanden. Många frågor och interpellationer
har lett till många riksdagsdebatter. Under det tjugotal
år som debatten har förts har det - om än med tröghet
- skett en förändring i synsättet på nykterheten i sjö-
trafiken. På 1970- och 1980-talet ansågs det helt
omöjligt att göra någon form av jämförelse med
landtrafik ur trafiksäkerhetssynpunkt. Sedan dess har
riksdagen - och så småningom regeringen - ändrat
policy och också sett nykterheten på sjön som en
viktig trafiksäkerhetsfråga.
Nu säger utskottets talesman att det här nog är en
viktig fråga men att det är svårt att kontrollera detta
och gör det till en poäng att det skulle vara annorlun-
da på land. Vi har ju här i riksdagen varit överens om
att den rutinmässiga kontrollen är väldigt värdefull,
och även om det stora flertalet aldrig kontrolleras på
land har den regeln haft en god effekt när det gäller
en ökad trafiksäkerhet. Jag tycker att det är väldigt
passivt att utskottet genom det här inlägget också
hänger sig åt resonemang om att tekniken kanske
löser det här framöver. Jag tror att det är alldeles för
mycket av politisk passivitet i den typen av resone-
mang. Det kan säkert förklara varför det har varit så
trögt.
Också detta riksmöte, fru talman, har det väckts
några motioner, hela fyra stycken. Alla riksdagens
partier har företrädare som har skrivit motioner, och
det är två punkter som är tydliga. Den ena är den s.k.
rutinkontrollen beträffande nykterheten i sjötrafik.
Den andra gäller att det skulle sättas en promillegräns
för det som kallas vanligt fylleri. Den nya promillela-
gen, som gäller sedan något år, var trots allt ett viktigt
genombrott, och ett par decenniers kamp för att hävda
säkerheten genom en strängare lagstiftning utmynna-
de i något positivt.
Redan då lagen infördes aktualiserade flera av oss
att det av trafiksäkerhetsskäl borde vara en likställd-
het mellan sjö- och landtrafik. Men riksdagen, för att
inte tala om regeringen, var då avvisande och gick på
en mycket försiktig linje, snällt uttryckt. Tyvärr gavs
många kritiker nu i efterhand rätt i att lagen var för
tandlös. Den borde nu kompletteras med att vi får en
förändring.
Det pågår, som har sagts här och som står i betän-
kandet, ett översynsarbete. Och utskottet har på känt
riksdagsmanér lagt sig lågt och tycker att man nu bör
avvakta och inte föregripa med något uttalande. Jag
tycker att det finns anledning att göra en komplette-
ring framför allt när det gäller de två punkter som är i
behov av en förändring. Det är klart att det inte ens
för ett lagutskott borde vara förbjudet att ha en prin-
cipiell ståndpunkt i en fråga som man ändå har
grubblat över i ett par decennier. Det handlar om
möjligheten att göra rutinkontroller, som för övrigt
har efterlysts av både sjöpolisen och andra kontrolle-
rande myndigheter, och också om att utvidga straf-
fansvaret för en onykter körning som inte lagtekniskt
betecknas som en grov förseelse men som ur trafiksä-
kerhetssynpunkt kan vara nog så illa.
Man kan väl göra en reflexion, fru talman, över
varför det enkla synes vara så svårt när det ska sättas i
juridisk prosa. Vi har haft en lång debatt under ett par
decennier, och regeringen förutsåg senast i proposi-
tionen 1998 att något mer borde göras, dvs. i linje
med vad dagens motionärer i denna fråga har krävt.
Och en särskild utredare tillkallades ju för ett och ett
halvt år sedan. Det finns många skäl till att utredare
och regeringen bör skynda på. Jag tror dessutom, fru
talman, att det skulle vara välgörande om utskottets
talesman kunde ge någon synpunkt som kunde leda
till att regeringen och departementet insåg allvaret i
att snabbt komma fram. Om sjötrafiken ska bli lugn
och säker behöver utredningsarbetet gå mycket fort.
Det vore dessutom ett viktigt bidrag då vi lever i
nollvisionens tidevarv.