Herr talman! I dag debatterar vi skatteutgifter - vilket konstigt ord i detta sammanhang. Utgifter för skatter är egentligen någonting som hushåll och företag har, och dessa utgifter är inte små. Skatteutgifterna för hushållen är hushållens enskilt största utgift.
Sedan regeringen tillträdde har skattetrycket bara ökat. Skatterna har höjts med 40 miljarder på jobb och tillväxt - försämrad ROT, försämrad RUT, fler som får betala statlig inkomstskatt och kraftiga skattehöjningar på drivmedel, för att nämna några.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Redovisning av skatteutgifter 2017
Men regeringen nöjer sig inte med det utan har långtgående planer på ännu fler och högre skatter. Det handlar om bankskatt, förtäckt till resolutionsavgift, kraftigt höjd skatt för småföretagare och ännu fler vanliga löntagare som ska betala statlig inkomstskatt som om de vore höginkomsttagare, och trots regeringens löften om att inte höja inkomstskatten för vanligt folk. Till detta kommer alla skatter som drabbar oss som bor vid landsväg och inte vid tunnelbana: fortsatta höjningar av skatterna på bensin och diesel, kanske en kilometerskatt och definitivt en flygskatt. Snacka om stora skatteutgifter för hushåll och företag!
Men, herr talman, när vi i dag talar om skatteutgifter är det en annan definition av skatteutgifter. Det handlar nämligen om statens perspektiv, om uteblivna skatter. Vi har generellt sett mycket höga skatter i detta land. Men det händer att de är nedsatta, till exempel den reducerade momsen på livsmedel. Då ses det som en utgift för staten.
Dessa skatteutgifter för staten redovisas varje år av regeringen, och det är den redovisningen som vi debatterar här i dag. Det finns framför allt två syften med denna skrivelse. Det ena syftet är att synliggöra de så kallade stöd till företag och hushåll som finns på budgetens inkomstsida. Det andra syftet är att beskriva graden av enhetlighet i skattereglerna. Jämförelsenormen utgår, liksom tidigare år, från enhetlig beskattning. Detta innebär att beskattningen inom varje skatteslag i princip ska vara enhetlig och utan undantag.
Skatteutskottet har i tidigare uttalanden vid behandlingen av denna skrivelse framhållit att den, förutom att den bör kunna utvecklas till att bli ett mer aktivt verktyg i budgetarbetet, är av värde för att spåra avvikelser från den stora skattereformen 1991, vars principer fortfarande ska gälla.
Precis som min kollega Per Åsling var inne på har Riksrevisionen nyligen granskat regeringens redogörelse för skatteutgifter och funnit skäl att kritisera regeringen i flera hänseenden. I vissa fall saknas prognoser om skatteutgifternas förväntade storlek. I andra fall saknas det uppgifter om hur prognoserna ändras över tid. I de allra flesta fall ingår dessutom inte skatteutgifterna i resultatredovisningen, vilket gör det svårt för riksdagen att utläsa hur de bidrar till målen för respektive utgiftsområde. Riksrevisionen understryker i sin granskning vikten av att utveckla redovisningen av skatteutgifterna, så att de i större utsträckning kan prövas på samma sätt som utgifter på anslag.
Vad som däremot inte omfattas av Riksrevisionens granskning är den fördjupade samhällsekonomiska analysen, det vill säga del två i denna skrivelse. I den väljer regeringen varje år ut en eller ett par skatteutgifter som man särskilt analyserar utifrån samhällsekonomisk effektivitet, riktlinjerna för skattepolitiken och jämställdhet. Det är denna redovisning som vi tar sikte på när vi från majoritetens sida efterfrågar en djupare analys.
Utskottet har noterat att en lång rad remissinstanser är kritiska till vilka effekter regeringens politik får för jobben och anser att regeringen underskattar de negativa sysselsättningseffekterna.
Samhällsekonomisk effektivitet innebär att samhällets resurser används på ett så effektivt sätt som möjligt. I analysen av den samhällsekonomiska effektiviteten är sysselsättningseffekter en mycket viktig del.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Redovisning av skatteutgifter 2017
Man kan ju tycka att en regering med ett jobbmål borde vara intresserad av sysselsättningseffekter. Men regeringens retorik om jobben går inte alls ihop med den politik som man faktiskt driver, och än mindre med de redogörelser som man lämnar till riksdagen och därmed till folket.
Herr talman! Öppenhet och transparens är fundamentala delar i vår demokrati. Att var och en ska kunna få tillgång till relevant information är en förutsättning för en demokratisk granskning av den politik som förs. I och med att den nuvarande regeringen tillträdde har den transparensen minskat, och man redovisar inte fullt ut effekterna av den egna politiken.
Utskottets majoritet efterfrågar en bredare analys när det gäller skatteutgifterna med redogörelser för enskilda skatteutgifters samhällsekonomiska effektivitet och sysselsättningseffekt. Regeringens politik måste kunna tåla en sådan granskning.
När majoriteten i utskottet nu kräver en mer omfattande analys utifrån sysselsättningseffekter, säger regeringspartierna att det inte låter sig göras och att vi har missförstått, trots att det av regeringens egen skrivelse framgår att just sysselsättning är en av de faktorer som enligt ekonomisk teori är viktig att mäta vid en analys av samhällsekonomisk effektivitet.
Jag har all respekt för att man inte alltid kan beräkna de exakta effekterna. Men ambitionerna måste finnas där. Det jag saknar är resonemangen kring sysselsättning och ett tydligt fokus på jobben. Men det saknas tyvärr inte bara i denna redovisning; det går som en röd linje genom hela politiken. Och det blir till en bidragslinje i stället för en arbetslinje.
Därmed yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.
(Applåder)