Fru talman! Även i detta ärende är Schengenkon-
ventionen involverad, men också andra internatio-
nella instrument såsom två bilaterala avtal, en resolu-
tion antagen inom EU och en gemensam åtgärd inom
EU.
Dessutom pågår ett fortsatt arbete med en EU-
konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål.
Miljöpartiets övergripande åsikt är att vi ska sam-
arbeta över landsgränser i rättsliga frågor. Vi vill
dock inte inrätta överstatliga institutioner och organi-
sationer inom EU och vi vill inte harmonisera straff-
lagstiftningen inom EU. Men, som när det gäller alla
beslut som sker inom EU, så går detta steg för steg i
en sådan riktning. Det finns starka grupper och en-
skilda inom EU som arbetar för en överstatlighet
inom rättsväsendet, och att lagarna ska vara lika.
Även om tjänstemän på Justitiedepartementet,
som jag har sagt tidigare i betänkandet, säger att det
inte ska ske på detta sätt så håller det nu hela tiden på
att bli så.
Regeringens proposition, som är grund för betän-
kandet, är inte lättläst, fru talman! Det är en svårge-
nomtränglig textmassa utan konkreta exempel. Ur
demokratisynpunkt är inte denna proposition godtag-
bar. Handläggarna på departementet borde ha Nya
testamentet som förebild. Där förstärks teserna med
liknelser så att åhörarna kan förstå vad som menas.
Det borde vara en självklarhet att konventionstexter
åskådliggörs så att den enskilde som läser förstår vad
som avses.
Annars har vi kommit till den ståndpunkten att vi
godtar de regler som ska sammanföras för att bli mer
överskådliga - utom i reservation 1, som jag yrkar
bifall till.
Vi anser nämligen inte att svenska åklagare ska
kunna begära rättslig hjälp utomlands även med så-
dana åtgärder som inte är tillåtna enligt svensk rätt,
t.ex. buggning.
Jag får en känsla av att det finns ett samband
mellan kraven på ömsesidig hjälp i brottmål och rege-
ringens iver att införa buggning i Sverige. Kan det
finnas en press på den svenska justitieministern från
de andra EU-ländernas ministrar att införa detta
tvångsmedel för att dessa efterfrågar tvångsmedlet i
det rättsliga samarbetet?
Jag bygger mina aningar på ett pressmeddelande
från Justitiedepartementet från den tidpunkt då den
internationella rättsliga hjälpen vid brottmål skulle
tillkännages. Man säger i pressmeddelandet:
"Det internationella straffrättsliga samarbetet
ställer ökade krav på åklagarna och domstolarna.
Sverige blir snart operativ medlem i Schengensamar-
betet och samarbetet kommer att ställa stora krav på
våra myndigheter när det gäller bekämpningen av den
gränsöverskridande brottsligheten."
Observera att det står stora krav.
Då kan man undra om de här kraven är de som jag
sade. Därför är det så svårt, både ur demokratisyn-
punkt och när det gäller förståelse, att se vad som
sker när det kommer propositioner med detta innehåll
hela tiden.