Fru talman! Det är många som har varit uppe i debatten hittills i dag. Det kanske finns en risk att jag upprepar några av de argument som är framförda, men om jag gör det beror det på att det är bra argument som tål att upprepas.
Jag skulle vilja inleda med ett påstående som jag tror starkt på: Utbyte och samverkan bäddar för en bättre framtid. Tillsammans blir man starkare och bättre rustad.
Det är det min motion om nordisk samverkan inom gruv- och mineralstrategin handlar om. Det är också den vi behandlar i dag. Syftet och andemeningen med motionen är att stärka och bättre rusta gruv- och mineralnäringen inte bara i Sverige utan i hela Norden. Min avsikt är att jag i mitt anförande i huvudsak ska beröra motionens syfte och andemening. Men jag tänker också ta upp några andra intressanta tankar som berörs och behandlas i betänkandet. Jag återkommer till detta.
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 9 som är skriven av S, MP och V. Jag är glad för att de stöder min motion och även Kent Perssons motion, yrkande 1.
Jag måste tillrättavisa ledamoten Mats Odell, som i sitt anförande påstod att Sven-Erik Buchts motion inte har stöd från S, MP och V. Jag hoppas att ordföranden i utskottet läser på bättre i handlingarna.
Tyvärr avstyrker allianspartierna med Sverigedemokraterna nämnda motion, vilket jag tycker är defensivt och illavarslande. Nordisk samverkan är definitivt en framgångsfaktor. Det är något som allt fler blir varse.
Det finns också många andra områden där nordisk samverkan skapar och kan skapa bra utveckling. Det finns visserligen vissa tecken på att Alliansen är på väg att upptäcka det. Ett tecken på det är expertnätverket Nordmin, med centrum i Luleå vid tekniska universitetet där, som man planerar att inrätta under detta år. Det är ett steg i rätt riktning, men det går alldeles för sakta. Man måste vilja mycket mer än vad Alliansen orkar med.
Det är samma sak med regeringens nyligen presenterade mineralstrategi, som är ett steg i rätt riktning. Men vi ska också notera att det är en fråga som oppositionen drivit fram här i kammaren och där Alliansen varit tveksam och emot.
Men det mest bedrövliga är handläggningen av mineralstrategin. En så viktig fråga har regeringen underlåtit att ta till riksdagen. Avsaknaden av en demokratisk debatt och en demokratisk förankring i landets parlament är bedrövlig. Det är ett ansvar som regeringen får ta på sig som inte har möjliggjort en öppen och demokratisk debatt i frågan.
Det handlar om strategiskt viktiga frågor för stora delar av svensk industri, och den nationella strategin tas endast i det slutna rummet. Det blir ingen tyngd med de slutna rummens dokument. Det är faktiskt tid för ansvar, regeringen!
Fru talman! Barentsområdet är ett av världens rikaste områden avseende tillgången på och mängden av olika mineraler. Inte minst de tre nordiska länderna Finland, Norge och Sverige har väldigt stora tillgångar på mineraler. Dessutom har vi en väl utvecklad gruv- och mineralindustri.
I vårt land har vi flera hundra års erfarenhet av gruvverksamhet. Gruvindustrin har varit en viktig förutsättning för Sveriges utveckling ända sedan medeltiden. Gruvindustrin har tillgodosett industrins och samhällets behov av mineraler, utvecklat regioner och utvecklat en unik kompetens hos medborgare och leverantörer. Det gruvtekniska kunnandet har blivit en stark exportframgång där svensk industri har ett teknologiskt ledarskap och en dominerande ställning som utrustningsleverantör på världsmarknaden. Det finns många exempel när det gäller utrustningsleverantörer där vi är världsledande. Några, som Sandvik och Atlas Copco, är framgångsexempel.
Gruv- och metallindustrin har varit och är i mångt och mycket en förutsättning för vår industriella framväxt och utveckling. Mycket stora delar av vår industri och vår export är helt beroende av metaller. Men det är inte bara järnbalkar, fordon, verktyg, maskiner eller vad det kan vara som kommer ut från fabrikerna.
I en förlängning är gruvorna och vår industri en viktig del i välfärdsbygget i vårt land. Där produceras implicit daghem och sjukvård. Där produceras äldreboende, skolor och annan välfärd.
Fru talman! Sveriges välstånd är till mycket stor del beroende av vår export. Mer än 50 procent av vår bnp genereras genom svensk export. Därför är det betänkande om mineralpolitik som vi behandlar i dag i förlängningen en viktig fråga för landets välstånd.
Fokus på råvaruförsörjning blir allt viktigare utifrån ett globalt perspektiv. Ökad global befolkning och ökad global konsumtionsutveckling skapar redan nu en tydlig efterfrågan på råvaror inte minst när det gäller mineraler. Där ökar det avsevärt.
Det blir allt tydligare att den som sitter på råvaran alltid sitter med trumf på hand. Frågan om råvaruförsörjning har också uppmärksammats på EU-nivå och särskilt unionens beroende av metaller.
EU:s medlemsländer använder ca 25-30 procent av den globala produktionen av metaller. Men den egna produktionen är endast 3 procent. En tydlig ambition för EU är att öka försörjningsgraden.
Fru talman! Här kan de nordiska länderna spela en mycket viktig och avgörande roll. Tillsammans är Sverige, Norge och Finland Europas mineralbod.
En känd alliansledare brukar uttrycka sig: I ljuset av det noterar jag. I det perspektivet skulle jag vilja vara lite tydligare än alliansledaren och säga så här: I ljuset av det borde vi alla se stora möjligheter ur ett globalt perspektiv och se att en djup nordisk samverkan i gruv- och mineralfrågan är en framgångsfaktor.
Vi behöver inte vara konkurrenter. Vi kan samverka och ta grepp om marknaden. Det gäller att vara tydlig i politiken och inte bara notera. Man måste också vilja.
Fru talman! Det handlar om att samordna sig inom strategiskt viktiga områden. Det handlar om utbildnings- och forskningsfrågor, teknik- och miljöfrågor, energi- och logistikfrågor. Det handlar om uppbyggnad av infrastrukturnät där nationsgränser inte är ett hinder utan där nationsgränser kan vara en möjlighet.
Det handlar om naturvårdsfrågor och tillståndsfrågor, personalförsörjningsfrågor, kompetensförsörjningsfrågor, prospekteringsfrågor och avgifts- och skattefrågor.
Utmaningen handlar om att effektivt kunna ta till vara ländernas gemensamma resurser och förmågor. Jag är övertygad om att vi tillsammans blir mycket starkare och bättre rustade inte minst inom gruv- och mineralnäringen.
Utan nationella gränser vore det en självklarhet. Men tyvärr tenderar nationsgränserna att bli något som man oftast tänker längs efter och sällan över. Ett tänk över gränser med mer nordisk samverkan bäddar för en betydligt bättre framtid.
Fru talman! Jag vill säga några ord om motionerna i övrigt och bland annat den som Kent Persson har skrivit. Jag tycker den är särskilt intressant. Vi har också biträtt den i yrkande 1 i vår reservation.
Jag är säker på att vi får återkomma till några av de frågeställningar som Kent belyser i motionen och som Socialdemokraterna belyser i reservation 3, vilken även jag biträder.
Jag är övertygad om att en passiv nationell nivå inte är någon framgångsfaktor. Det går inte att göra som ministrarna i nuvarande regering gör och åka upp till gruvsamhällena, sprida superlativ och tycka att det är fantastiskt att se utvecklingen. Sedan lämnar man kommunerna i sticket med beskedet: Detta får ni lösa själva tillsammans med bolagen som är verksam på er ort - det är ju en fantastisk utveckling. Att göra så är passivitet.
Nej, det räcker inte. Det behövs mycket mer verkstad. Det är tid för ansvar. Detta med tid för ansvar räknades upp kanske 22, 23 gånger i regeringsförklaringen. Det måste också gälla Alliansen och inte bara alla andra.
Det handlar om att bygga hållbara samhällen. Det handlar om människor som måste flytta från hus och hem och som får fördubblade boendekostnader. Vi ser det i Kiruna och Malmberget. Det är inte acceptabelt.
Det handlar om kommuner som inte har en chans att ekonomiskt eller på annat sätt klara och möta behov av infrastruktur och samhällsservice när ett gruvbolag etablerar sig på orten.
Vi ser det i Pajala, och vi kommer att se det på många fler orter. Det gäller Älvsbyn, Storuman och Jokkmokk. Där måste den nationella nivån vara med om vi ska skapa hållbara samhällen. Det går inte att fly undan ansvaret.
Men det handlar även om miljö- och naturvårdsåtgärder och rennäringsfrågor. Det är frågor som många gånger är väldigt komplexa, konfliktfyllda och svåra att lösa. Då går det inte att ha en passiv regering. Det leder till konflikter alldeles i onödan och bromsar utvecklingen.
Det handlar även om finansierings- och avgiftsfrågor och möjligen också fondering av avgifter i syftet att de ska kunna nyttjas för att bygga hållbara samhällen i samband med gruvetableringar.
Det handlar väldigt många gånger om mycket små glesbygdskommuner som har ytterst begränsade resurser.
Fru talman! Det är viktiga frågor. Jag hoppas att vi kan få återkomma till en diskussion och beslut i kammaren om dem vid ett senare tillfälle.
Jag vill även ta upp en annan viktig fråga. Det gäller kapitalförsörjning. Gruv- och mineralnäringen är mycket kapitalintensiv. Tillgång till såväl internationellt som nationellt kapital är därför en mycket viktig fråga. Det är också en förutsättning att vi får såväl internationellt som nationellt kapital för att skapa aktivitet inom näringen.
I dag är tillströmningen av internationellt kapital väldigt omfattande. Vi behöver ha en strategi för att säkerställa nationellt kapital.
Man kan fråga sig: Varför det? Varför behöver vi säkerställa nationellt kapital till gruvindustrin? Jag ska upprepa det som jag sade tidigare i mitt inlägg: Den som sitter på råvaror sitter alltid med trumf.
Vi ser en allt tuffare och konkurrensutsatt marknad. I en framtida förväntad global råvarubrist måste vår inhemska industris behov av mineraler och metaller säkerställas.
Det leder till en annan frågeställning. Vad vill vi med vårt LKAB? Det är ett oerhört framgångsrikt bolag. Det är världsledande inom underjordsbrytningsteknik och pelletstillverkning.
Alliansen vill att det också ska bli världsledande på stadsomflyttning. Är det kärnverksamheten för ett gruvbolag att vara världsledande på stadsomflyttning, för att Alliansen inte tar ansvar och den nationella nivån flyr undan?
Detta är ett bolag som levererat 10 miljarder, eller 10 000 miljoner, de två senaste åren till statskassan. Det är enormt mycket pengar. Det har dessutom levererat lika mycket till statskassan de två senaste åren i bolagsskatt.
Ska detta bolag bara vara en budgetregulator i statsbudgeten, eller vill man någonting mer med det? Ska detta bolag kunna ta ny position inom branschen och kanske inte bara uppe i norr? Kan våra AP-fonder eller andra svenska institut eller fonder vara en del i den nationella kapitalförsörjningen? Det är också frågor som vi kan ställa oss och fundera på.
Fru talman! Nationell kapitalförsörjning till gruv- och mineralindustrin är en mycket central och viktig fråga. Jag hoppas att även den kommer till kammaren för diskussion och beslut vid ett senare tillfälle.